DELA

Obunden Samling är entreprenörer inom politik

Denna vecka gästas Nya Ålands ledarsida av ledande åländska politiker som skriver under temat ”Politik och ideologi”.
I dag skrivs ledaren av Danne Sundman, gruppledare för obunden samlings lagtingsgrupp.
”Obundna har i sina politiska idéer konservativa, liberala och radikala inslag och vill därför inte placeras på den traditionella endimensionella höger-/vänsterskalan.”
Så beskrivs Obunden Samling ideologi. En innehållsförteckning som alla partier kunde ha. Den klassiska ideologiska indelningen är ett föråldrat sätt att se på politik som inte passar dagens Åland, småskaligt och närdemokratiskt. Största skillnaden mellan då och nu är möjligheten för medborgarna och politikerna att kommunicera med hjälp av nya medium vilket möjliggör fler påverkansmöjligheter.
Folk behöver inte den ”kvalitetssäkring” som ideologin utgjorde förr. Idag vill man i större utsträckning engagera sig i sakfrågor och särskilda politikområden som berör och/eller upprör.

Man skulle dock önska att politikerna blev något mer lyhörda också mellan valen, det finns flera sakfrågor där den förda politiken har dåligt stöd, både i makro- och mikroperspektiv, från MISE till EU. Detta beror på att man inte tagit till sig de nya sätten att kommunicera och insett att marknaden förändras. Trots nya möjligheter att kommunicera får man dock inte glömma möten människor emellan. Det är vid kaffeborden och på kalasen man får veta vad folk tycker.
Vi förlägger våra styrelsemöten hos något företag eller verksamhet för att kunna bekanta oss med den och de som sysslar med den. Den närdemokrati som vi gärna skryter med fungerar för den som vågar ta sig för, den borde kanske också vara mer uppsökande. Ta till exempel våra initiativ om folkomröstning om EU:s nya konstitution och möjlighet att rösta via internet för att få upp valdeltagandet hos ungdomar.

Vidare sägs om vår ideologi att ”De Obundna bygger upp sin verksamhet kring den en skilda människans rätt och skyldighet att ta ansvar för sig själv, för sin familj och sina närmaste samt för sin närmiljö.” Ur detta kan man utläsa att vi spelar mest på den högra planhalvan, till exempel vill vi när det gäller ekonomisk politik föra en ansvarsfull sådan med tydliga prioriteringar och har ofta fått agera ”kyrkstöt” när det östs för mycket ur självstyrelsens kassakista.
När det gäller till exempel miljö-, jämställdhets-, välfärds- och EU-politik har vi tagit många initiativ som kan betecknas ”mitten-vänster”.

Beträffande ideologier kan generellt sägas om åländsk politik att det förekommer falska varudeklarationer. Spelplanen har en förskjuten mittlinje och de flesta spelare befinner sig på den vänstra planhalvan.
Detta beror till stor del på att lagtinget inte har skattebehörigheten och inte ställs inför det valet att täcka utgifterna med skatter som i sin tur för att stimulera måste hållas låga.

Det finns andra skiljelinjer inom åländsk politik som kommer före höger/vänster. Till exempel den regionalpolitiska: stad/centralisering/storskalighet kontra landsbygd och skärgård/decentralisering/småskalighet.
Den självstyrelsepolitiska: självständighet/utvecklad självstyrelse/svenskspråkighet/åländskhet kontra status quo/tvåspråkighet/finlandssvenskhet. Hållbar utveckling kontra ohållbar utveckling och så vidare.

Obunden samling har varit och kommer att vara förnyare inom åländsk politik – ett slags entreprenörer inom politik. Det behövs någon som går i bräschen och för fram nya idéer och initiativ och sätt att arbeta politiskt för att vitalisera det politiska livet.
Vi behöver använda de verktyg vi har i självstyrelsens verktygsbox på ett kreativare sätt och inte bara titta i facit (Finland). Dessutom behöver vi få mer verktyg att jobba med (utökad behörighet).

DANNE SUNDMAN (OB)



Tidigare publicerade är Johan Ehn 16.7, Roger Nordlund 17.7, Camilla Gunell 18.7 och Viveka Eriksson 19.7.