Nyval i Sverige – ett gravt misslyckande för alla
Svensk politik är i en djupare kris än någonsin i modern tid. Den 22 mars nästa år går landet till val på nytt.
Frågan är vad som kommer att ändras, annat än att det rasistiska partiet ökar?
Två snabba omröstningar i riksdagen. Två distinkta klubbslag av talmannen, och sedan var Stefan Löfvens första period som statsminister i praktiken över.
Vinnare: Sverigedemokraterna.
Förlorare: de övriga partierna, parlamentarismen och bilden av Sverige som en av västvärldens stabilaste demokratier.
Det gick inte att vinna majoritet i riksdagen för statsminister Löfven i onsdagens budgetomröstning. Han sträckte ut handen, men fick nobben av alliansens ledare, som i sin tur menade att den utsträckta handen var tom.
Nu ska Sverige gå till val för att försöka återvinna stabilitet i ett system som väljarna i september utmanade genom att stärka Sverigedemokraternas tungan på vågen-roll. Om det blir bättre? Högst tveksamt.
Stefan Löfven och Gustav Fridolin (Mp) stod framför kamerorna i Rosenbad och förklarade att man tänker gå till val på just den budget som bara en knapp timme innan röstats ned av riksdagen.
På andra sidan blockgränsen står tre skadeskjutna och fortfarande besvikna partier och ett litet som tycker sig ha medvind i sin förflyttning från den traditionella mitten till en nyliberal fåra en bra bit från dess traditionella plats.
Så hur kommer det att gå?
Den första analysen är den enkla: Sverigedemokraterna kommer att vinna ytterligare mark i valet i mars. Hur stor betydelse det har beror dock på vad de andra partierna väljer att göra.
Om Socialdemokraterna menar allvar med att det finns en öppning för att bredda regeringsalternativet med ytterligare partier måste Stefan Löfven backa upp det med erbjudanden riktade till något av de borgerliga partierna. De har hittills uteblivit trots inviter till samtal.
Å andra sidan måste de borgerliga partierna bestämma sig för vad som är viktigast för Sverige: landet, eller den egna maktbasen. Tre av fyra grundare av alliansen har avgått. Moderaterna har en extrakongress och (förmodligen) en riktningsändring framför sig bara två veckor före valet.
Folkpartiet och Kristdemokraterna ligger båda risigt till i opinionen och riskerar att åka ur riksdagen. Hur länge kommer sammanhållningen att hålla?
Den största risken med nyvalet är inte att läget i riksdagen förblir detsamma, utan att samma sak som i redan inträffat i Danmark, Norge och till viss del också Finland inträffar i Sverige – att de sju partier som står upp för medmänsklighet och humanism lockas av att kunna vinner röster från sd och anpassar sin politik åt det hållet.
Trots att alliansen inte förhandlat med sd inför riksdagens omröstningar så har de nu en guilty by association-stämpel över sig. Den måste för trovärdighetens skull tvättas bort, och det görs bara genom att tydligt ta avstånd från Sverigedemokraternas mörkerpolitik.
Stefan Löfvens första period som statsminister blev både rekordkort och misslyckad. Likaså alliansens första tid i opposition.
Nu återstår att se om det går att återskapa stabilitet och förtroende för det svenska parlamentariska systemet. Dessvärre tyder inte mycket på det just nu.
Och tills vi får svaret på frågan befinner sig Sverige i en djupare politisk kris än på mycket, mycket länge.
