Nyans drömregering: Lagtinget All Stars
Ålands lagting har dragit sin sista djupa suck för denna vår och försommar. Det är dags för sommarpaus och återhämtning. Och för en journalist att spekulera och sammanfatta.
Jag tar till en idrottsmetafor.
. I det parlamentariska system vi har är det givet att vi har en majoritet och en opposition, och att regeringen utses bland majoritetspolitikerna. Ibland, till exempel efter avslutad vårsession, kan en ledarskribent unna sig lyxen av att drömma ihop sitt dream team, där inte partibeteckningen styr, utan dugligheten.
Här kommer alltså, helt subjektivt, baserat på debatterna och aktiviteten under 2009-2010, Nina Fellmans Ålands lagting All Stars.
Följande personer, listade helt utan inbördes ordning och utan hänsyn till partibeteckning, vill jag se i landskapsregeringen.
1. Mats Perämaa. En samarbetsmänniska som sakta vuxit sig säkrare i den extremt tunga rollen som finansminister. Omedgörlig med pengarna, som en finansminister måste vara. På minussidan vissa problem med att lyfta blicken från siffrorna till visionerna.
2. Camilla Gunell. Intelligent, klarsynt, visionär. En åländsk politiker med klara mål och social begåvning.. Minus för en tendens att se allt i svart och vitt.
3. Katrin Sjögren. En arbetshäst av rang. Alltid påläst och resonabel. Ministeråren har gett mer pondus att driva de egna frågorna också i motvind. Minus för den liberala sjukan att bara våga lita på sina egna partikamrater.
4. Fredrik Karlström. En tydlig politiker som jobbar hårt. Verbal och drivande, borde få pröva ett verkligt politiskt ansvar. Minus för ideologisk renlärighet som kan försvåra pragmatiska lösningar.
5. Veronica Thörnroos. En görare som trivs bäst när det stormar. Allt blir inte alltid rätt, men hon är orädd och får saker att hända och ur händer. Minus för att det går lite för snabbt med besluten ibland.
6. Danne Sundman. En politisk begåvning som slipats i kanterna och blivit mindre tvärsäker och därmed mer trovärdig. Vill få saker att hända. Minus för benägenheten att spinna konspirationsteorier.
7. Roger Nordlund. En sammanbindare och sakperson. Talmansåren har gett flyt på talandet och lugn i sinnet. Minus för en viss ovilja att ta tag i svåra saker.
På reservbänken:
Barbro Sundback. Kunnigare än de flesta. Långsiktig. Suverän talare. Minus: Ibland så bitsk att folk blir rädda.
Johan Ehn. Lätt att jobba med, sakinriktad, lösningsinriktad. Minus: Ibland så blek att folk inte tar honom på allvar.
I talmanstrion.
Roger Jansson, Gunnar Jansson, Gun-Mari Lindholm.
De icke nämnda är inte glömda. Urvalet är gjort inte bara på basen av erfarenhet och kapacitet, utan också utgående från vilken potential de olika personerna har att kunna samarbeta utan de gamla låsningar som under en lång rad år stoppat andra konstruktiva samarbetskonstellationer.
En annan aspekt är ålder. Att vara minister är krävande, framför allt krävs förmåga att tänka nytt. Därför är det de relativt sett unga människorna som ska ha uppdragen, inte de gamla rävarna som redan gjort och sett allt.
Ok. Detta var mitt förslag. Fortsätt gärna diskussionen på nätet om vilken regering som allra bäst skulle tjäna Åland. Det är tillåtet att drömma.
