Nya möjligheter till övervakning utan större debatt
I onsdags diskuterade lagtinget en fråga som flöt relativt enkelt under radarn utan större invändningar. Det handlar om antagandet av EU:s direktiv för Intelligenta trafiksystem.
Intelligenta trafiksystem, ITS, har diskuterats länge och väl inom EU och när trafikministrarna i medlemsländerna till slut enades om en skrivning blev den sedvanligt EU-luddig. I huvudsak handlar direktivet om att medlemsländerna ska anpassa sina lagar för att om och när ITS-lösningar införs ska dessa samordnas inom Unionen.
ITS-lösningar omfattar en vid samling sätt att inhämta information om trafik och sätt att hantera denna information för att öka säkerheten, minska utsläppen och göra livet allmänt enklare. Men det lär ta åtskilliga år, kanske årtionden, innan vi ser några större resultat av direktivet i vardagslivet.
Så varför var detta ändå en viktig fråga? För att det är ännu ett exempel på hur vi tillåter myndigheter att samla information om våra vardagsrutiner.
En av de mer konkreta idéerna inom ITS är att bilar och vägar har inbyggda sensorer och gps-läsare som skickar information om vägarna vi färdas på till en databas. Databasen kan sedan skicka tillbaka information till förarna i bilarna och varna för halka, köer, vilt och så vidare.
Frid och fröjd kan tyckas. Men det är inte riktigt så enkelt.
I lagtingets debatt berördes den personliga integriteten mycket lite. Bara ledamot Danne Sundman (Ob) höjde ett varningens finger för vad all denna information kan komma att användas till, och att man med lösningar som its ökar risken för storebrorssamhället. ”Det som verkar väldigt oskyldigt urartar lätt”, sa Sundman.
Dessvärre ville ingen av ledamöterna eller infrastrukturministern ta upp den tråden ytterligare, trots att den är mest intressant att diskutera innan systemet är på plats.
Redan i dag kan vi se tecken på hur its-information kan komma att användas i framtiden. I Sverige finns två varnande exempel. Trafikverket vill använda de över 1.000 hastighetskameror som finns på de svenska vägarna på ett nytt sätt. I dag tar kamerorna bilder på de bilar som kör för snabbt. Trafikverket vill i stället ta bilder på alla bilar och mäta en medelhastighet mellan kamerorna för att sätta fast fler fortkörare.
Det andra exemplet är försäkringsbolaget Folksam som vill låta installera gps-sändare i sina kunder bilar för att ständigt mäta om förarna kör för fort. Om man installerar gps:en och håller lagstadgad hastighet får du lägre premie.
Både förslagen må låta oskyldiga, men är ytterligare pusselbitar i myndigheters och företags möjlighet att kartläggande av varje sekund av våra liv. Är det den väg vi vill gå?
ITS-direktivet har absolut sina fördelar och kan säkert innebära en stor chans för åländska företag att kapa åt sig bitar ur kakan när systemet ska byggas in i våra vägar och plånböcker (jodå, det handlar förstås också om att vi ska betala lite mer).
Its-lösningar kan också göra mycket för att sänka utsläppen av växthusgaser och partiklar.
Men innan vi sjunger sensorernas lov borde debatten om övervakningssamhället ta större plats på agendan för våra folkvalda.
Den är inte lätt, utan kommer ofta i små bitar på många områden. Det handlar om allt från övervakningskameror på Nygatan till Facebooks kartläggningar av användarna och ITS.
Fler borde reagera på utvecklingen.
