Nya hot på gång mot sjömännen
Det tornar upp sig nya hot mot sjömännen som yrkesgrupp i Finland och Sverige. Läget i dag är långt ifrån situationen på 1970- och 1980-talet, när sjömännen på bilfärjorna närapå bokstavligen skar guld med täljkniv.
Nyligen kom nyheten att åländska och finländska sjömän på svenskflaggade fartyg inte längre får sjukförsäkringskort av Folkpensionsanstalten. De kan alltså inte utan viss byråkrati få sjukvård i hemlandet.
Många var arga på detta och ansåg att de som fast boende i landet skall ha samma rättigheter som alla andra. Och så kan man med fog tycka. Men om man arbetar ”utomlands”, alltså på fartyg med svensk flagga, får sin lön utbetald i Sverige och skatten går till detta samma Sverige, som låter arbetsgivaren behålla pengarna, då är det Sverige som skall stå för sjukvården.
Systemet är logiskt, men det ställer till det för många.
Vems är skulden? Sjömannens, som stannade kvar ombord när fartyget bytte flagga? Som fortsatte jobba på Cinderella, Birka Paradise, Viking XPRS.
Rederierna som flaggade ut hade ett val. De anställda ombord hade kanske inte så många alternativ. Och man kan leva med svensk lön på ett svenskflaggat fartyg med åländska ägare. Man kan också ordna det så att man utan alltför stora bekymmer kan gå till sin gamla vanliga läkare hemma på Åland eller i Finland när väl den första ilskan har lagt sig.
Man kan göra det så länge man har jobbet kvar.
För nu kommer det verkliga hotet. Enligt en statlig utredning i Sverige kan det framöver bli möjligt för rederierna att säga upp svenska sjömän och anställa folk från låglöneländer.
Än så länge finns inget färdigt formulerat förslag, men den utredning som pågår lutar åt det här hållet.
I Norge gick man in för ett liknande internationellt skeppsregister 1987 och 9.000 norska sjömän blev av med jobbet ombord inom fem år. Nu kanske Sverige står inför samma utmaning. Och eftersom ett flertal åländska passagerarfärjor är svenskflaggade, så finns det inget som säger att just de besättningarna går fria från hotet att bytas ut mot anställda som kostar mindre.
Så då gäller det att snabbt söka sig hem, det vill säga få jobb under finländsk flagga.
Och hur går det med den finländska flaggan den dag Sverige genomför reformen och Finland ståndaktigt håller fast vid sina finska sjömän? Hur många fartyg stannar då kvar under finländsk flagga och hur många byter till svensk?
Åland har inte råd med ytterligare utflaggningar.
Rederierna då, kan de fortsätta med höga bemanningskostnader om konkurrenterna har låglönefolk ombord? Vill de fortsätta, vill de inte helst komma ner på samma nivå och kunna stoppa litet mer vinst i fickan?
Här ställs frågor, här ges inga svar. Det finns inga bra svar, nämligen.
Det enda som kan vrida konkurrensen på rätt är att skillnaderna i levnadsstandard jämnas ut, globalt. Om det inte finns låglöneländer som kan ställa upp med billig arbetskraft, då finns det ingen anledning att byta ut anställda mot sådana som kostar mindre.
Finns det någon som tror att den visionen blir verklighet inom en överskådlig framtid?
Harriet Tuominen
harriet.tuominen@nyan.ax
upp levnadsnivån i tredje land så kostnaderna utjämnas
