Nu vet alla precis vad skolreformen handlar om
Lagtinget har diskuterat förslaget om Ålands gymnasieskola en eftermiddag och fortsätter diskutera efter påsk. Nya Åland belyste förslaget utförligt i går. I dagens tidning kommer mer.
Berörda lärare och elever har ytterligare gett sina synpunkter på insändarplats.
Så nu bör allt vara sällsynt klart för alla.
Är det? De som talar för förslaget säger att inget blir sämre men mycket blir bättre.
De som är emot säger att de är oroliga för att det blir sämre. Men framförallt tycker det att det går för snabbt.
Vad skall man tro, vem skall tro på? Vad blir bäst?
Det man tydligt kan se är att intresset inom de yrkesutbildande skolorna är positivt. Rentav stort hos en del. Det kan ha flera förklaringar.
När det utlovas större valfriheten om skolorna slås ihop så gäller det framförallt för eleverna i de yrkesutbildande skolorna. De kan utöver den traditionella utbildningen – om det finns någonting som kan kallas så – läsa kurser på sidan om, lära sig mera språk, mera matematik, lägga grunden för en vidareutbildning på högre nivå.
Kan det vara annat än bra? De som vet att de inte vill gå vidare bara låter bli att gå extra kurser. Svårare än så skall det inte vara.
En litet mer tvingande aspekt är att åtminstone ett par av skolorna inte kan finnas kvar på sikt som självständiga skolor. De är för små, de kan inte erbjuda sina elever samma valmöjligheter som andra skolor samtidigt som utbildningen blir oskäligt dyr per elev. Naturbruksskolan har kämpat länge men också handelsläroverket tappar elever.
Vill vi ha kvar utbildningarna så måste det göras något radikalt. De små måste få bli del av större enheter.
Vi har å andra sidan också hotell- och restaurangskolan, som verkar klara sig väldigt bra, men där rektor Diana Axén är påtagligt positiv till reformen. Är det enbart för att hon/hennes skola får ett litet större revir eller för att hon är god vän med yrkesskolans förra rektor Sture Skogberg, en av arkitekterna, kanske rent av arkitekten, bakom reformen?
På skolhåll kommer det stora motståndet från Ålands lyceum. Både lärare och elever har varit kritiska. Inte mot reformen som sådan, men mot att lyceet skall ingå.
I dagens tidning är tonfallet ett annat. Man är inte emot. Man vill visst samarbeta och gör det redan, men det går för fort.
Är det här ett sätt att slingra sig ur för att det inte finns något som tyder på att lyceet skulle få sänkt undervisningsnivå som följd av reformen? Kanske är det så enkelt att alla inte har hunnit med i svängarna. Att en del behöver mera tid på sig för att smälta nya saker.
Och man kan förstå argumentet från lyceets lärare att de vill se litet av konsekvenserna innan de är beredda att ge sitt samtycke. Hur klarar man att samordna schemana för de olika linjerna så att eleverna kan gå extra kurser på sidan om?
Men det finns en annan sak som kanske borde diskuteras mera: lönerna.
Nu har lärarna olika löner beroende på var de undervisar. När systemet läggs om är det rimligt att det betalas lika lön för lika arbete. Och som avtalssystemet är upplagt är det lönehöjningar som gäller. Det går inte att sänka lönen för en del med motiveringen att andra ligger lika lågt.
Situationen var liknande när ÅHS bildades. De tidigare kommunalt anställda hade andra lönevillkor än de landskapsanställda på sjukhuset. Hur mycket gnissel har det orsakat i systemet? Centerns gruppledare Gun Carlson föreslog i lagtinget att alla lärare sägs upp och sedan återanställs med nya villkor. Det låter för hårt.
Men ja, man borde kanske vara närmare en lösning på den frågan innan datum spikas.
Det är valår och tacksamt för politikerna att driva olika gruppers intressen, verkliga och inbillade, i en så här stor fråga. Men om man läser av lagtinget rätt så finns det någonstans en rätt bred politisk enighet om att reformen kan bli bra, även om liberalerna lyckas dölja det till en del.
Tänk om man kunde godkänna förslaget men lämna startdatum öppet i väntan på att det löser sig med lönerna och att någon kan visa att det går att lägga ett schema som fungerar. Två år är en rätt lång tid att åstadkomma saker och ting på. Och det skulle vara trist att skjuta fram reformen till men för eleverna om det visar sig att lärarna kan bli överens.
Men valår är inga lätta år för stora beslut.
