DELA
© Nya Åland

Nu leker lantrådet med regeringens liv

Det är sju månader till nästa val och känslorna börjar gå heta. Någon annan förklaring är svår att finna till det upprörda tonfallet i språkdebatten. Många politiker känner väl för att ta ut svängarna för att positionera sig inför valet, men hur ansvarsfullt är det om det tillåts leda till att regeringen spricker?
Lantrådet Roger Nordlund (c) är klart pressad av Ålands framtid och de obundna när det gäller känslomässiga, nationalistiska frågor. Därför blir man inte förvånad när han i debatten om språkpolitiken låter sig dras med en bit. Centerideologin innehåller ju också en del nationalism.
Men när han efter det tar avstånd från sin kulturminister Camilla Gunell (s) blir man lätt undrande. Var hennes anförande så fullkomligt fel? Att Danne Sundman (ob) och Anders Eriksson (Åf) hade åsikter var normalt. Som oppositionspolitiker med självständighet som mål för Åland skall de naturligtvis ifrågasätt allt som på minsta sätt kan vändas till Finlandsvänligt eller, ve och fasa, oåländskhet – oåländskhet ur den populistiska synvinkeln.
Men Nordlund brukar inte vara populistisk. Och Gunell var tydligen både lugn och inte värst provokativ i sitt anförande, att döma av vad som kan läsas i de stenografiska protokollen på nätet. Det som ställde till det var hennes uppfattning att den parlamentariska kommittén diskuterade åtgärder mera mot finskan är för svenskan.
Lantrådet var sårad, ledamoten Sune Mattsson (lib) likaså. De satt båda i den parlamentariska kommittén, liksom Gunell. Spelar de för gallerierna eller har de inte märkt att många numera verkar tro att man främjar svenskan bäst genom att just motarbeta finskan. Delar de kanske uppfattningen att det är så man når resultat? Eller ser de inte skillnaden?
Kanske reagerade lantrådet också en aning på att Gun-Mari Lindholm (ob) kallade honom ”stackare”. Och att ingen protesterade.

När sedan Danne Sundman ställer följande fråga i en replik så håller han sig fortfarande till den roll han förväntas spela:
– Är det så att socialdemokraterna enligt lantrådets uppfattning har odlat den här motsättningen och ser det som en politisk affärsidé att ta ställning mot de åländska intressena för andra intressen? Det är i så fall väldigt allvarligt att man har ett sådant regeringsparti inom sitt hägn. Det är tråkigt att man är så populistisk (!) att man handlar med de grundläggande intressen som självstyrelsen de facto har kommit till för. Är det också lantrådets uppfattning?
Men vad skall man dra för slutsats av lantrådets svar:
– Jag behöver själv lite tid att analysera den här situationen som har uppstått, men var och en kan säkert dra sina egna slutsatser – ni är så intelligenta allihopa här i församlingen.
Var han ironisk eller talade han om regeringskris? Högeroppositionen är i vilket fall som helst inte sen att hoppa på tåget. Ett misstroende gäller inte bara Gunell. Om majoriteten tillåter misstroende, att det röstas igenom, så måste hela landskapsregeringen ombildas.
Vem vill Nordlund ha in istället för socialdemokraterna? Liberalerna som var så fullkomligt opålitliga senast? Eller skall det nu bli Ålands framtids tur tillsammans med de obundna? Hur skall en sådan koalition hindra att fler (c)-anhängare röstar på de två små grupperna?

Det är begripligt att partierna vill profilera sig inför höstens val. Men spela inte över, inte från något håll.
Vem, utom (Åf) och (ob) har glädje av en regeringskris, som för upp dem i rampljuset ett halvår före valet? Hur många utanför deras krets anser att just de två grupperna skall bestämma riktningen på den åländska politiken?

HARRIET TUOMINEN

harriet.tuominen@nyan.ax