Nu finns prislappen på ändrad alkoholskatt
En miljard euro i år.
Så mycket beräknas alkoholskador kosta Finland, detta nådens år 2012.
I Finland (och på Åland, som omfattas av samma alkoholbeskattningspolitik), har konsumtionen ändrat dramatiskt sedan en ändring av alkoholskatten år 2004. Sedan dess har alkoholskador, enligt en undersökning utförd av Östra Finlands universitet, kostat landets kommuner 8 miljarder euro.
Särskilt kvinnor dricker mer, vilket dels lett till fler omhändertaganden av barn, dels till en 80-procentig ökning av förlorade levnadsår.
Detta skriver Finska Notisbyrån på nyhetsbyrå-prosa, och man tänker att, oj, oj, det var mycket pengar det. Och oj, oj, så mycket sprit.
Man kanske inte tänker med en gång på den trasiga varelse som ibland tar sig fram genom staden, svajande, illaluktande och inte sällan med blåslaget ansikte som liksom flutit ut i kanterna och blivit suddigt av de många årens missbruk. Hon ser inte ut att vilja någon illa, men ett eländigt liv är det.
Om stunderna av lycka är de på parkbänken med olyckskamraterna, när det finns en nyöppnad flaska till hands, så är det inget emot den avgrund man ser på lördag förmiddag när hela kroppen skakar och hon måste stanna för att rätta upp kroppen för nästa steg framåt.
Inte tänker man heller på de drängfulla tonårsflickor som i jämlikhetens namn ska svepa en shot-bricka eller svepa en öl på tid. Inte tänker man på kropparna som är mindre, och organen som inte tål samma belastning, och beroendet som kommer snabbare.
Tänkte man på det skulle man ju för länge sedan ha konstaterat att, oj, oj, det är nog bäst att vi ändrar tillbaka, att vi beskattar alkoholen högre och gör oss lite impopulära, för i vårt land klarar vi inte av så billig sprit. Vi super ihjäl oss.
Sedan kanske vi på Åland ändå står där med blossande kinder, när vi tänker på hur vårt välstånd skulle växa av en strängare alkoholbeskattning, om vi ändå kunde fortsätta sälja skattefri sprit på färjorna. Då skulle vi harkla oss lite och mumla om sjöfartsklustret och säkrade transporter till våra öar.
Det hemska är att det inte hjälper ett smack med alkoholinformation i skolorna eller nykterhetskampanjer eller politiska målsättningar att minska drickandet, som man vet att både är skadligt och dyrt för samhället.
Inte om man samtidigt ökar tillgängligheten på alkohol genom längre öppettider, fler tillställningar och miljöer där alkohol tillåts, och liberalare alkohollagstiftning, och samtidigt bidrar till sänkta priser.
Alkoholen är en av mänsklighetens äldsta droger. Ingen tror på allvar att vi ska sluta dricka, nånsin, men har vi verkligen råd att göra det ännu lättare och ännu billigare? Vi har några års erfarenhet nu av en liberalare syn på alkoholkonsumtion, och vi blev inte alls mer kontinentala i vårt drickande. Eller, vi blev det också.
Vi i Norden har lärt oss att sippa vin till maten och uttala oss om skillnaden mellan druvor och regioner, men fortsätter slänga bort korken på vodkaflaskan när den en gång öppnats. Metaforiskt alltså.
Det bryr hon sig knappast om, hon som med möda tog sig över Ålandsvägen i lördags.
