DELA

Nu behövs mer än språk för att hålla Åland flytande

Lögn, förbannad lögn och statistik. Det brukar man ibland skämtsamt säga om de siffror som produceras. De kan användas fel, men är också ett absolut nödvändigt underlag om samhället skall fungera bra.
Ålands statistik- och utredningsbyrå Åsub kom i veckan med nya siffror om befolkningen. Där kan vi få fram att andelen finskspråkiga på Åland har ökat med 76,5 procent sedan 1920 medan de svenskspråkiga har ökat med bara 25,6 procent.
Vem påstår att Åland inte förfinskas?
Det är det som är den statistiska lögnen. De finskspråkiga har ökat från 766 till 1.352. De svenskspråkiga från 19.650 till 24.684 och bosatta med andra språk från 7 till 887. Det sista är en ökning med 1.106 procent!
Mer siffror: De svenskspråkiga på Åland har under de här åren sedan 1920 ökat 8,6 gånger mer än de finskspråkiga.
Med statistik kan man göra mycket!
Men i slutändan är det så att de med svenska som modersmål har minskat från 96,2 procent till 91,7. De med finska som modersmål har ökat från 3,8 procent till 5,0. Och de som talar något annat språk har ökat från 0 till 3,3 procent.

Svenskan på Åland står som vi ser på en oerhört stark grund. Det är nämligen ofrånkomligt att inflyttade försvenskas inom ett par generationer. Barnen går i dagis på svenska, i skola på svenska, en stor del av kompisarna talar svenska, de allra flesta faktiskt. Ungdomar träffas, förälskar sig, bildar familj över språkgränserna. Man talar svenska hemma, för det är det språk alla kan. I den här generationen kan man hoppas att pappan/ mamman fortfarande talar också sitt eget hemspråk med barnen – att få ett språk gratis är en enorm gåva – men i generationen efter det blir svenskan i stort sett allenarådande.
Det är inget märkligt. Det är så det fungerar där majoritetsspråket har en väldigt stark ställning.

Trots det finns det personer som anser att Åland förfinskas. Mitt förslag nyligen att man borde utreda hur många ungdomar som inte får jobb för att de inte kan finska uppfattades av en mamma som ett slag i ansiktet. Hennes son, högskoleutbildad i Sverige, fick nej på Åland trots att han hade skrivit finska i studentexamen. ”Man anställer hellre en med nio års grundskola, men som talar finska, än en med hög utbildning”, hävdade den mamman.
Mammor har rätt att vara partiska. Mammor har rätt att överdriva när de anser att deras barn behandlas fel. Tyvärr ville hon inte berätta vilket företag som hade de här anställningsvillkoren. Hon ville inte förstöra ifall sonen försöker en gång till att flytta hem.

Vi hörde på debatten i lagtinget nyligen att det kan vara svårt att hålla sig saklig när det handlar om språk och enkannerligen finska på Åland. Därför skulle det vara så oerhört viktigt att få fram åtminstone något slag av underlag för debatten. Hur många söker jobb, hur många får nej trots full kompetens med undantag för språk?
Det är val i höst. Socialdemokraterna har kommit med ett språkpolitiskt program. Det blir inte svårt att få andra att nappa på den kroken och debatten lär inte bli lustig. Vem skall ta fram det sakliga underlaget? Är det medierna som skall ringa runt och fråga? Skulle inte Åsub vara mera trovärdigt?

Siffrorna som jag hänvisade till tidigare visar att svenskan håller ställningarna någorlunda. Men det finns mer.
1940 – en del av statistiken går inte längre bak än så – var 86,7 procent av de bosatta på Åland också födda här. I dag är siffran 69,2. Då var 11,5 procent födda i riket och 1,8 utomlands. Nu är 20 procent födda i riket och 10,8 utomlands.
Vi har vetat det länge. Det var på 70-talet som inflyttningen från riket steg från 16 till 20 procent, och där har den bibehållits. Och den behövs lika väl som all annan inflyttning.
På Åland bor i dag 3.950 personer i åldern 53 – 63 år. 3.950 personer på väg i pension de närmaste tio åren.
I åldern 25 – 15 år, på väg in i arbetslivet de närmaste tio åren, finns 2.916 personer. 1.000 för litet!
Där finns en utmaning för politikerna. Få hit folk, få dem att trivas, få dem att stanna. Se till att det finns arbetsplatser. Se till att det finns ungdomar som orkar hålla i gång samhället när vi gamla går i pension.
Den utmaningen löser man inte genom att göra framtiden till blott och bart en fråga om språk.

HARRIET TUOMINEN

harriet.tuominen@nyan.ax