Nu behöver vi hjälteinsatser
Nedmontering av en rättsstat, 30 års fängelse för ett missfall, slavhandel och förföljda folkgrupper.
2017 har varit ett dåligt år för mänskliga rättigheter.
”2017 behöver mänskliga rättighetshjältar”, skriver Amnesty Internationals generalsekreterare Salil Shetty i sitt förord till människorättsorganisationens årsöversikt för 2016. Efter ett år där jämställdhet, mänsklig värdighet och rättvisa om och om igen attackerats hoppades han på en vändning i och med det nya året.
Det gick sådär.
I juli dömdes en tonårsflicka i El Salvador till 30 års fängelse för abort efter ett missfall. I landet råder ett totalförbud mot abort, vilket innebär att inte ens orsaker som våldtäkt eller risk för kvinnans liv berättigar ingreppet. Det här gör att vårdpersonal anmäler missfall som aborter till polisen av rädsla för att själva bli anklagade för att ha utfört en abort.
Våldsamheterna mot minoritetsbefolkningen rohingya i Burma intensifierades i augusti. Sedan dess har över 600 000 människor flytt över gränsen till Bangladesh och en burmesiska armén uppgav tidigare i veckan att man utreder en massgrav som upptäckts vid en by. Såväl FN som USA kallat situationen för en etnisk rensning.
I november kunde CNN genom sin rapport ”People for sale”, Människor till salu, bekräfta rykten om att det pågår slavhandel i Libyen. CNN menar att handeln är ett direkt reslutat av det avtal EU förhandlat fram med Libyen om att stänga flyktvägen från den afrikanska kontinenten till Europa. Sedan den arabiska våren har landet utvecklats till vad som kallas en ”failed state”, men vad som kanske borde konstateras ha misslyckats värre än landet är EU:s agerande. Man har gått med på att bromsa flyktingströmmen till vilket pris som helst.
Sällan har mänskiga rättigheter känts mer avlägsna.
Också inom vår union stod de mänskliga rättigheterna på spel. Sedan i somras har Polen aktivt nedmonterat sin rättsstat genom ett lagpaket med syfte att helt politisera landets domstolar. Efter upprepad kritik från EU-kommissionen backade president Andrzej Duda från ett av lagförslagen, men landet har inte ändrat riktning.
Veckan före jul satte kommissionen slutligen ner foten genom att aktivera artikel sju i Lissabonfördraget, något som aldrig gjorts tidigare. I slutskedet av artikeln riskerar Polen att förlora sin rösträtt i EU, men förhoppningsvis behöver det inte gå så långt. I juli fick EU:s varning Polens president att ta ett kliv tillbaka, och att samma sak skulle hända igen efter yttre påtryckningar är inte en omöjlighet.
Vi måste också rannsaka oss själva. I Finland är svenskspråkighetens ställning är i frågasatt, bland annat genom tingsrättsreformen. Den ena tingsrätten efter den andra med svenska som huvudspråk stängs ner och särskilt hårt drabbas de tvåspråkiga områdena.
Vad som aldrig får glömmas bort är att brott mot mänskliga rättigheter inte är en inre angelägenhet. Både EU som union och Finland som land måste bättra sig. Alltför länge har handel med länder som öppet begår brott mot mänskligheten fått gå före ifrågasättandet av dessa handlingar. Alla människors rättigheter berör oss alla och vi kan inte stå tysta och låta det hända.
På ett mer individuellt plan visar #metoo-uppropet samma sak: tystnad är inte en lösning. Det systematiska förtryck som kampanjen dragit upp till ytan som knappast förvånande. Omfattningen av problemet däremot var det nog få som var beredda på.
2018 är året som behöver mänskliga rättighetshjältar. De som i dag är barn ska inte en dag behöva ställa frågan varför vi vuxna aldrig stod upp och sa något.
