DELA
© Nya Åland

Nu behöver åländsk ekonomi en puff framåt

Ibland när man klättrar i berg eller rör sig på klippor i den åländska skärgården kan man komma till en ravin eller klippvägg där det är svårt att komma fram.
Man måste gripa med fingrarna om ett mossigt och halt klippblock, sätta fötterna på en smal skreva, och häva sig upp över en kant. Ibland känner man, halvvägs, att det inte går. Rumpan är för tung, greppet är för dåligt eller stigningen för brant. Kraften i armarna räcker inte till.

Precis där är åländsk ekonomi just nu. Ganska lågt nere. Jobbigt läge. Hala klippor. Snålblåst, duggregn. Vi står och balanserar, och tänker att vi kanske inte orkar, att vi kanske släpper taget.
Som Ålands statistik- och utredningsbyrå (ÅSUB) visar i sin rapport finns det inte så många ljuspunkter. Bankerna och Paf. Inom offentlig sektor minskar jobben, och resten av det som hållit Åland bokstavligt och bildligt flytande, är på väg att sjunka under ytan i svaveldirektiv, växande näthandel och allmän lågkonjunktur.

Vad göra alltså?
Under en presskonferens på tisdagen presenterades landskapsregeringens förslag till arbetsmarknadsåtgärder i form av en slutrapport. Man föreslår bland annat åtgärder för en aktivare arbetslöshet och möjlighet till utbildning med bibehållna stöd, en form av övervintringsåtgärder när arbetslösheten stiger.
Det är en start. Det är aldrig så viktigt att hålla koll på arbetslösheten som i en lågkonjunktur, så att man inte skapar sig en massa framtida problem med utslagna och långtidsarbetslösa som sedan saknar verktygen att återgå till arbetsmarknaden.

Under de gångna tre åren har landskapsregeringen sjösatt en rad reformer, och med ett år kvar till mål ser det ut som om man kommer att lämna en i grunden förändrad förvaltning efter sig. Genom privatiseringar och bolagiseringar har antalet landskapsanställda minskat. Man har samordnat it-avdelningarna inom ÅHS, landskapet och staden, privatiserat skärgårdstrafiken, fått bort schemaläggningen av ladugårdsavbytare från byråkraternas bord, kort sagt, moderniserat förvaltningen så att den jobbar med det den ska, myndighetsutövning och förvaltning.

Det betyder inte i sig att antalet jobb minskat annat än marginellt, bara att man städat upp och organiserat om en struktur som levt kvar i en 1950-talsbyråkrati. Inte så sexigt, men nödvändigt. Inte heller är det i sig en stimulansåtgärd för den haltande åländska ekonomin.
På den punkten hade oppositionen rätt när man kritiserade den förra budgeten. De satsade pengarna gick inåt, till reformer som är nödvändiga men inte skapar nya jobb.

Nu behöver landskapsregeringen komma med något i sin budget för 2015 som ger åländsk ekonomi den där puffen i rumpan som man behöver när man hänger på klippan och inte vet om man kommer upp eller ramlar ner.
Så länge ljuspunkterna i den åländska ekonomin glimmar så svaga som de gör nu, måste offentlig stimulans och investering vara den lysande båken. Försöker Åland backa ur lågkonjunkturen så slutar det som för den metaforiska bergsklättraren som släpper taget, med en hård smäll och en våt rumpa.

Nina Fellman

nina.fellman@nyan.ax