DELA

Naturligt att slopa ränteavdraget

Att bolånen blir dyrare är ingenting skuldsatta husägare jublar över.
Men den offentliga ekonomin är ansträngd och ränteavdraget är faktiskt en förmån som är rimlig att slopa på sikt.
I onsdags berättade Nya Åland att alla som sitter med ett bostadslån får punga ut med mer pengar i framtiden. Nästa år minskar det skatteavdrag man kan göra för betalda räntor med 15 procent. På sikt skall avdragen minska ytterligare, kanske till och med försvinna helt. Som Nya Åland också berättat under veckan hör de åländska hushållen till de mest skuldsatta i hela landet.
Katastrof på kommande? Nej, knappast. De bankirer Nyan talat med är inte speciellt oroade. Dels uppskattas avdraget vara värt ungefär 400 euro om året på ett lån på 300 000 euro. Dels är det knappast möjligheten att göra ränteavdrag som bestämmer om man tar ett bostadslån eller inte.
Men i marginalen finns förstås en effekt. För den upplever en plötslig och oväntad försämring av privatekonomin kan det uteblivning avdraget bli kännbart, likaså för husägare som tagit ett överstora lån.
Anledningen till att ränteavdragets tid nu lider mot sitt slut är att den nya finländska regeringen vill spara på utgifterna och få in mer skattepengar för att få den offentliga ekonomin att gå ihop. Regnbågsregeringens ambition är ändå, enligt regeringsprogrammet, att förändringen skall vara ”moderat och stegvis”.

Att slopa ekonomiska lockbeten som ränteavdraget på bostadslån är förstås aldrig populärt, men i jämförelse med mycket annat är detta både en klok och rättvis strategi.
För det första har avdraget varit lite orättvist i och med att hyrestagare inte haft motsvarande förmån. För bostadsägaren brukar lånekostnaderna visserligen bli ganska stora men generellt sett har har också bostadspriserna stigit. Mången låntagare har kunnat sälja sitt hus med vinst. Hyresgästen ser aldrig mer de pengar hon varje månad betalar för sitt boende. Både ägo- och hyresbostäder har underhållskostnader som syns i den månatliga betalningen, vare sig den går till banken, hyresvärden eller direkt till den som utför underhållet.
För det andra har tiderna förändrats. För några decennier sedan var det ur samhällets perspektiv mer angeläget att medborgarna samlade sitt kapital i en egen bostad, där det kunde ligga tryggt och säkert. Att befolkningen ägde sina egna bostäder kunde vara en politiska målsättning, ett tecken på minskade klassklyftor och en säkrare tillvaro. Arbetsmarknaden var stabil, arbetslösheten liten och tillväxten någorlunda stadig. I dag ser situationen annorlunda ut. Att äga en belånad bostad ger inte trygghet per automatik. Allt fler människor byter jobb flera gånger under sin karriär, vissa hoppar från projekt till projekt och byter på så sätt jobb varje år. Många måste flytta mellan olika orter eller lever med ett överhängande hot om arbetslöshet. Allt detta har gjort att det generellt sett inte är lika rationellt att äga sin bostad i dag. När rörligheten ökar minskar behovet av ägobostäder.

Fredrik Sonck

fredrik.sonck@nyan.ax