DELA
Foto: iStockphoto

När blev det dumt att vara snäll?

Våld, krig, svält, människohandel och fattigdom – det är inte lätt att tro på människans godhet i en värld full av grymheter.
Debattklimatet hårdnar och klyftorna ökar i samhället. Meningsmotståndare demoniseras och det är lätt att haka på när drevet går. Det är dumt att vara snäll så har det låtit i samhällsdebatten de senaste åren.

Varför skall just vi bry oss om flyktingarna? Varför skall vi fortsätta försöka vara bäst i klassen och nå klimatmålen när alla andra länder är så mycket sämre? Godhet har plötsligt blivit i det närmaste ett skällsord, antingen är det tillgjort eller verklighetsfrånvänt. I debattspråket har motsatsen till god blivit seriös eller realistisk.

Den som följer med extremrörelser på internet vet att detta är klassisk hatretorik, nu har den flyttat in i den politiska debatten både i Sverige och Finland. Godhet är hyckleri, något påhittat. När Hillary Clinton fick frågan om varför hon ville bli president och vilka värderingar hon ville ta med sig in i Vita Huset svarade hon kärlek och vänlighet och det blev plötsligt lika kontroversiellt som Trumps rasism och övergrepp.

Språket påverkar vårt sätt att tänka och handla, tro inget annat. Vad händer med ett samhälle som slutar tro på godhet som ärligt uppsåt? Varför skall jag sortera sopor när inte grannen gör det? Varför skall jag väga mina ord i debatten när det anonyma näthatet förorenat hela min omgivning?

Läkaren Stefan Einhorn skrev för några år sedan boken ”Konsten att vara snäll”. Han uppmanar alla att utöva snällhet i praktiken och att börja i liten skala i vardagen. Säg hej till folk på bussen, tacka servitören för lunchen, se folk i ögonen. Förr var medkänsla och omsorg högt värderade ideal påpekar författaren Owe Wikström.

Att kunna flytta fokus från sig själv var ett tecken på mänsklig mognad. Idag premieras istället individualism och självcentrering. Självhjälpslitteraturen är nuförtiden en mycket luckrativ bransch, men vad händer med den osjälviska omsorgen om andra människor? Vad händer när mitt självförverkligande alltid står i centrum och människans behov av att ge och bidra istället ersätts av habegär?

Att vara snäll är verkligen inte detsamma som att vara flat och mesig. Snällhet och godhet inrymmer också att stå upp mot lögn och orättvisa, men att göra det anständigt. Man behöver inte ignorera meningsmotståndare, blockera dem på sociala media, vägra hälsa på dem på gatan. De riktigt goda samtalen och konstruktiva lösningarna kommer ofta efter ett handslag och en uppriktig vilja att försöka förstå den andra.

Är det för extremt att tycka att vi skall ta hand om varandra och att samhället skall vara baserat på den principen? Vilka värderingar menar vi annars att det moderna välfärdssamhället vilar på?

Retoriken att kalla godhet för hyckleri är farlig. Den underminerar själva fundamentet i vårt samhälle och insinuerar att enbart stentuff darwinism eller djungelns lag är möjlig. Vulgärpopulismen har gjort stora landvinningar i vårt västerländska samhälle det senaste decenniet, men där det finns ett tryck uppstår ett motstånd.

Det motståndet kan bestå i att envist hålla fast vid övertygelsen att godhet kan vara en motiverande faktor både för enskilda individer och grupperingar, att snällhet och anständighet är subversivt och något som verkligen lönar sig i längden.