DELA
© Nya Åland

Motiverad personal ger klirr i kassan

Som man ropar i skogen får man svar. Är det en del av förklaringen till att det är brist på sommarpersonal i en del av restaurangerna? Eller är luncher helt enkelt inte lönsamma? Och så skyller man på personalbrist för att kunna hålla stängt?
Den som läste artiklarna i gårdagens tidning om personalsituationen på några av restaurangerna i Mariehamn kunde konstatera vilken himmelsvid skillnad i inställning det finns mellan arbetsgivarna.
De säger alla att jobbet är hårt, att det kräver mycket av personalen när kunderna strömmar till och dagarna blir långa. Det är så i servicebranschen över lag, ibland stress, ibland långa lugna perioder.
Då löser en arbetsgivare det med att visa uppskattning, komma med någon liten present, ordna personalfest som stärker sammanhållningen. Och personalen stannar. Många kommer tillbaka nästa år.
En annan skyller allt på hotell- och restaurangskolan. Säger att den inte är något att ha och att de som har gått där säger upp sig så fort det är litet mer jobb. Att man ibland måste äta stående för att hinna med är enligt den arbetsgivaren inget att bråka om. Andra gånger får man sitta i timmar och vänta på gäster.
En tredje arbetsgivare berömmer personalen, men får trots det inte folk.

Det finns säkert dagar när det inte blir mycket tid att sitta ner och äta. På restauranger, i butiker, på tidningsredaktioner. Och folk är ofta flexibla, vill arbetsplatsens bästa. Men om man frågar folk på vilkendera arbetsplatsen här ovan de helst äter stående om det drar ihop sig så skulle det inte förvåna om valet föll på arbetsplats nummer ett.
Alla är inte födda till charmtroll, men ett vänligt ord då och då kan väl också en krävande arbetsgivare kosta på sig. Om inte för annat så för att få folk att fungera till kundernas belåtenhet, så att de kommer tillbaka. Och så att personalen kommer tillbaka. Om man varje sommar skall lära upp ny sommarpersonal vid sidan av de vanliga sysslorna så kan också en tålig arbetsgivare bli stressad. Men så är kanske inte fallet här.
Att pengar är en del av drivkraften för dem som jobbar är ingen okänd sanning. Om då de ”duktiga” tjänar långt mer än de ”odugliga” så blir inte vare sig motivationen eller stämningen bättre hos dem som får minst. Och när en reporter ställer frågan om lönerna kan vara anledning till personalbristen och får motfrågan om hon är kommunist så tyder det på att diskussionsklimatet är en aning kärvt.

Någon tycker måhända att det är krögarnas ensak om de håller öppet eller inte. På sätt och vis, ja. Men det handlar om den absoluta högsäsongen i turiststaden Mariehamn. Att där som turist mötas av stängda dörrar måste ge ett märkligt intryck.
Samma har tidigare sagts om butikerna, som gärna stänger tidigt. Där har man förstått att det inte lönar sig att ha öppet länge, det blir för dyrt med personal. De presumtiva kunderna handlar inte, eller handlar för litet. Kanske gäller samma till en del för de restauranger som har stängt på dagtid. Det finns av dem också utanför Mariehamn. Luncherna är enkla, folk dricker vatten och på sin höjd en kaffe. Det ger inga stora pengar.
Om det dessutom är personalbrist så det kostar extra att ta in folk så är lönsamheten puts veck. Då kan man lika gärna ha stängt. Eller tvingas till det. Och den kund som ryckte i den låsta dörren i år kommer kanske inte tillbaka till samma ställe nästa år. Det är det tråkiga.

HARRIET TUOMINEN

harriet.tuominen@nyan.ax