Mobbning, skola och föräldrar
Föräldranärvaro är viktigt i kampen mot mobbning – men den behöver inte äga rum på skolgården.
Mobbningen har kraftiga skadeverkningar, för den enskilda individen och på samhället i stort. Finland toppar statistiken bland EU-länder gällande arbetsplatsmobbning och mobbning i skolorna förblir ett problem trots diverse anti-mobbningskampanjer. KiVa-skola är ett antimobbningsprogram som många skolor i riket och här på Åland använder, men som också har kritiserats för att vara dyrt och ineffektivt.
På Åland haltar skollagen efter, vilket bland annat har belysts på Nya Ålands insändarsida. Som den åländska skollagstiftningen ser ut idag saknas tydliga bestämmelser om vem det är som i sista hand bär ansvaret över att mobbning inte förekommer. Vi får hoppas att skollagen, som nu är under arbete, ger tydlighet och ansvar.
En brittisk studie om mobbningens långtgående skadeeffekter visade att de som mobbats i skolåldern fortfarande vid 50 års ålder hade en förhöjd risk för att drabbas av depressioner och självmordstankar. Den psykiska ohälsan som alltid finns i mobbningens kölvatten medför att samhället också påverkas ekonomiskt. I dagens krassa värld talar ibland siffror ett tydligare språk än känslor.
Nya Åland skrev förra veckan om ett initiativ om ökad föräldranärvaro i skolan för att motverka mobbning.
Exakt hur detta skulle genomföras är under planering och initiativtagarna kommer att träffa dem som är intresserade för att diskutera frågan vidare. Initiativet har mottagits väl av hem och skola-föreningar och de rektorer som Nya Åland har talat med är också öppna för förslaget. Rektorerna är dock uttryckliga med att reglerna kring en eventuell ökad föräldranärvaro måste vara tydliga.
Initiativtagarna vill se ”krafttag” mot mobbning och det ställer sig knappast någon emot. Men hur dessa krafttag ska tas är en komplicerad fråga. Ska föräldrarna vakta eleverna på rasterna? Det bjuder in till en drös av problem om vilka regler som ska gälla. Alla föräldrar har inte en gemensam värdegrund om vad som är okej och inte. Föräldrarna får inte komma i vägen för lärarnas arbete. En förälder är inte en objektiv person i skolmiljön och det ska man inte heller behöva vara då det gäller ens barn.
Risken för att obehöriga personer, som kan göra skada, vistas i skolmiljön ökar också om föräldrar börjar ”springa runt i skolorna”. Resurser för att skyddssystemet inte har motsatt effekt skulle behöva sättas in.
Föräldrar har ett stort ansvar i bekämpningen av mobbning. Föräldrarna bör ge en bra värdegrund till barnen, tala om vad som är rätt och fel och främst vara en god förebild. Om föräldrarna svär och snackar skit om grannen, ger gliringar till kassabiträdet eller allmänt talar i negativ ton om människor så kommer det att smitta av sig. Barn gör inte som vi säger, barn gör som vi gör.
Tala med ditt barn, reagera på hur barnet mår och om det kommer signaler från omgivningen eller skolan att ditt barn far illa eller gör andra barn skada – reagera. Diskutera. Ta ansvar för vad ditt barn gör på nätet, med tanke på att mobbning nuförtiden allt oftare sker virtuellt. Våga fråga. Var närvarande. Det är det som ökad föräldranärvaro borde handla om.
