DELA
© Nya Åland

Mindre slagord, mer kompromisser i staden

I kväll börjar stadsfullmäktige sin budgetbehandling.
Oddsen för en mycket lång debatt är låga.
Det brukar bli så i Mariehamn, och i år finns extra många frågor där känslorna kan svalla höga och många vill kliva upp på sina respektive frustande höga moraliska hästar.

Här är vad det handlar om:
1. Högerpartierna, Moderaterna, Mariehamns framtid, Obunden samling och delvis av Liberalerna driver en strikt sparpolitik, ganska långt i samklang med stadsdirektör Edgar Vickströms olika förslag om hur man kan effektivera och spara pengar i staden.
2. Alla partier utom Mariehamns framtid har sagt nej till stadsdirektörens förslag om att införa fastighetsskatt, Socialdemokraterna för att man anser att den skulle drabba fattiga pensionärer för hårt, övriga för att man anser att frågan måste utredas först, innan man går vidare.

3. Socialdemokraterna har föreslagit en en-procentig skattehöjning, från 16,5 till 17,5 %, med motiveringen att inbesparingarna drabbar viktiga verksamheter för hårt, och att staden fortfarande har en relativt sett låg skatteprocent. Man säger också att överdrivet sparande leder till ekonomisk stagnation.
4. Moderaterna, som flitigast går i svaromål gentemot Socialdemokraterna, menar att det fortfarande finns en outnyttjad ”besparingspotential”, och att sparförslag som redan tagits måste få tid att få effekt, innan man börjar ta mer pengar av medborgarna.

Vad är alltså bäst för stadsborna? Att driva igenom vissa inbesparingar för att få en bättre balans i ekonomin utgående från nuvarande intäkter, eller att höja skatten med en procent och därmed slippa de stora nedskärningarna?
Frågan är naturligtvis både ideologisk och praktisk.

Ett större skatteuttag kan hämma inflyttning och strypa företagande. Det kan leda till att man inom förvaltningen och bland politiker låter blir att jobba vidare med sparsamhet och effektivering, för att man förlitar sig på att skatteinstrumentet räddar dagen.
Besparingslinjen, att köra vidare med bibehållen skatteprocent och tuffa inbesparingar särskilt inom bildningssektorn, kan få negativa återverkningar på trivsel, service-nivå och sysselsättning. Det kan förstärka den nedåtgående spiral som staden befinner sig i, och strypa i stället för att stimulera.

Det
som känns olyckligt just nu är dels den påtagliga brist på kompromissvilja som präglar relationen mellan Socialdemokrater och Liberaler, en axel som tidigare kunnat samarbeta konstruktivt, dels det hårda tonläget mellan Moderater och Socialdemokrater.
Självklart är det så att både Socialdemokrater och Moderater driver sin oppositionspolitik i staden när man i landskapspolitiken är tvungna att samarbeta mot mitten.
Lika självklart att Liberalerna kunde bygga en brygga mot framtiden om man lyckades komma överens med Socialdemokraterna, och att det kanske är något som Socialdemokraterna inte är intresserade av med tanke på rivaliteten mellan partierna i nästa val.

Guldstjärnor utdelas till de stadspolitiker som pratar kort, sakligt, utan floskler, utan plakat och med en uppriktig vilja att kompromissa. Gör ert jobb, politiker. Kohandla i korridorerna.

Nina Fellman

nina.fellman@nyan.ax