Mindre skatteintäkter är en möjlighet, inte ett problem
GPS-övervakning av alla bilar? Där går gränsen, tack och lov.
Det finska kommunikationsministeriet har gjort en undersökning om hur folket tycker att bilskatten ska betalas i framtiden. De flesta vill ha en kilometerbaserad skatt, hur mycket du kör ska alltså avgöra summan. Låter klokt vid en första tanke.
Men redan i samma undersökning säger mer än hälften nej till att kilometrarna skulle bestämmas med hjälp av GPS-sändare i bilarna.
Tack och lov, får man säga, för försvaret av den personliga integriteten har sannerligen inte varit stor det senaste årtiondet.
Anledningen till att man alls överväger att ändra bilskatten är att miljövänligare bilar drar in färre euro till statskassan. Möjligen skulle man i tider av klimathot anse att detta är ett positivt problem. Bättre och modernare bilar släpper ut mindre miljögifter. Men statskassan är som bekant tom, och då ska bilisterna betala. Även de som tänker på miljön.
Förhoppningsvis förstår tjänstemän och politiker att lyssna på sin egen undersökning och slänger GPS-alternativet i sopkorgen. Av flera skäl. För det första är det ett dyrt system att införa. Det kostar både initialt och att driva på längre sikt.
För det andra finns det redan en skatt som slår mot själva användningen av bilar. Den kallas bränsleskatt. Ju mer du använder bilen, desto mer skattar du vid pumpen. Billigt för staten, effektivt och lätt att reglera.
För det tredje borde staten tänka helt om, och i stället för att se till summan som ska in, bygga ett bilskattesystem som bättre premierar de som köper miljövänliga bilar. Ha en mycket kraftigare stigande skatteskala från el- och laddhybridbilar till muskelmaskinerna. En bil som släpper ut lite ska både kosta lite i skatt vid inköp och lite att ha varje år. En bil med stor, törstig motor ska skattas hårt. Men se också till att väga de olika bränslesorterna mot varandra.
För det fjärde skulle GPS-alternativet vara ytterligare ett stort steg mot det totala övervakningssamhället. Den privata sfären måste värnas, och om staten ska hålla koll på var alla åker alltid, är den privata sfären död.
Självfallet måste också glesbygd, avsaknad av kollektivtrafik och den allmänna trafiksituationen vägas in i skattesystemet på något sätt, som till exempel genom skatteavdrag.
Men i grund och botten handlar det ändå om att staten borde se nyttan i de tappade intäkterna. Miljövänligare bilar och mindre utsläpp är en möjlighet, inte ett problem. Nu om någon gång har staten en chans att visa att klimatmålen faktiskt är något som betyder något. Att en bättre miljö får kosta.
Och inte bli en övervakningsaffär.
