DELA
© Nya Åland

Migration en möjlighet till utveckling och välstånd

Yttrandefrihet och åsiktsfrihet i all ära, men det betyder inte att den som är invandringskritisk inte får mothugg. Tvärtom.
Det franska presidentvalets andra omgång gick som väntat. Socialistledaren Francois Hollande är ny president för en av Europas tongivande stater, och har starkt signalerat en kursändring i den ekonomiska politiken i Europa, från återhållsamhet till stimulans och tillväxt. Tysklands Angela Merkel är inte alls inne på samma linje, och det lär bli en del bändande dem emellan när en möjlig kursändring ska hamras fram.
Som vanligt kommer den förändringen att bli betydligt mindre än de löften som gavs under en rätt hetsig valkampanj.

Låt oss dock dröja vid ett annat fenomen i presidentstriden, ett som kanske blev det avgörande för Nicolas Sarkozys valförlust.
Mycket av diskussionen inför den andra valomgången kom att handla om invandringen till Frankrike, om gränser och om fransk nationalism. Sarkozy gick i förhoppningen att vinna de högerextrema och invandrarfientliga rösterna så långt att han förlorade mittenväljarna, dem som kanske inte i första hand röstar på en socialist, men som inte heller ville rösta på någon med en så rasistisk framtoning som Sarkozy på slutet.

I vår egen invandringskritiska debatt har argument flera gånger framförts, senast i en debatt i Ålands radio i fredags, att man inte får uttrycka sig invandringskritiskt utan att utsättas för ”drev”, och att det är därför människor inte vågar visa sitt stöd för en sådan inriktning.
Det är, med förlov sagt, struntprat.

Om man vill ta den debatten, och seriöst menar att Åland, eller Frankrike då, har ett invandringsproblem, då måste man tåla mothugg. Det är ju inte som att alla plötsligt ska stå där upplysta av ljuset från de invandrarkritiska rösterna och säga; Ja men ooh, vad bra att vi äntligen fick det förklarat för oss.
Ska den debatten föras måste den demonteras bit för bit, synas i alla sina delar, problem för problem. Vi måste komma med förslag till åtgärder och förbättringar, inte hävda att det enda som kan hända är att allt ödesbestämt går på tok.

Historien visar nämligen på motsatsen. I alla tider har människor migrerat, från fattiga länder till rikare, från krig och nöd till fred, från begränsningar och ofrihet till demokrati och möjligheter.
Det klaraste exemplet på vilken styrka det multietniska och multikulturella samhället har är USA, som genom kraften i den massiva invandringen under en lång period blev och fortfarande är världens starkaste ekonomi.

Fanns det inga problem? Naturligtvis. Kolossala problem. Enorma problem. Lidande, förtryck, rasism och utnyttjande fanns det.
Men hade det varit bättre att alla irländare och polacker och svenskar och finnar och ålänningar och italienare och greker och alla andra som befolkat och byggt den nordamerikanska kontinenten hade stannat hemma och begravt sin drivkraft?

I Frankrike som på Åland är majoriteten av befolkningen anständiga och öppna för andra människor, för förändring och för sakargument.
Låt oss gärna diskutera problem, men utan att göra oss dummare om mer inskränkta än vi behöver vara. Och låt oss glädjas åt orsaken till att Sarkozy förlorade.

Nina Fellman

nina.fellman@nyan.ax