DELA
© Nya Åland
Foto: Jonas Edsvik

#Metoo blottar mansproblemet

Det är dags att rikta blicken mot förövarna. Kampanjen på sociala medier visar att sexuella trakasserier är fortfarande är ett utbrett problem som inte håller på att dö ut.
I lågstadiet. I stallet. I kyrkan.
I kaféets kö och i krogkön. I både nyktert och berusat tillstånd. En sen kväll på jobbet eller på firmafesten. På barnens födelsedagsfest eller på släktmiddagen. I hemmet trygga vrå.

De är lätträknade. Kvinnorna och flickorna som aldrig blivit utsatta för sexuella ofredanden, trakasserier eller regelrätta övergrepp.

Betydligt flera kvinnor har i veckan engagerat sig i kampanjen #metoo på sociala medier vars syfte är att blottlägga de sexuella trakasserierna som drabbar väldigt många kvinnor världen över. Från alla samhällsklasser, åldrar, yrkesgrupper, politisk övertygelse. Inget verkar skydda.

Egentligen är det ingen nyhet. Kampanjen #metoo inleddes redan för tio år sedan av Tarana Burke. Till den stora allmänhetens kännedom nådde den ändå i veckan då skådespelerskan Alyssa Milano, med anledning av anklagelserna som riktas mot den 65-årige Hollywoodproducenten Harvey Weinstein, uppmanade kvinnor som utsatts för sexuella trakasserier att skriva en statusuppdatering om det.

Tack vare nätets virala kraft har tiotusentals kvinnors och flickors berättelser kommit upp till ytan. Det är ingen rolig läsning med allt från plumpa sexskämt till grova övergrepp. Ofta från män i en högre maktposition eller med starkare fysik. Förhoppningsvis kan det inledningsvis leda till att de som utsatts inser att de är långt ifrån ensamma. Det ska inte underskattas.

Kampanjen visar också att sexuella trakasserierna varken är ett utdöende eller ett importerat problem utan något som frodats gott under en lång tid. Med sociala medier har det dessutom blivit ännu lättare att ofreda många kvinnor och flickor i deras eget hem, dygnet runt. På det här området finns väldigt mycket att göra.

Det viktigaste är att trakasserierna är ett utbrett problem och att det finns mängder av män som inte insett att de inte har någon som helst rätt att ta för sig av andras kroppar.

Det är dags att rikta blickarna mot männen som tar sig friheter de inte har rätt till. Alla vuxna människor vet att man inte ska trakassera eller ofreda. Ändå händer det. Bakom varje #metoo-uppdatering finns minst en man, ibland flera. Istället för att slå ifrån sig anklagelserna och yttra självklarheter som att ”alla män inte kränker” är det dags att fundera på varför majoriteten av kvinnor i världen ofredas, trakasseras och blir utsatta för övergrepp. Är du någons #metoo eller höll du tyst när din kompis kränkte?

VLT:s ledarskribent Sakine Madon konstaterar att män som beter sig som svin måste ha mer att förlora. Ett av grundproblemen i dag är att det fortfarande råder en tystnadskultur kring övergreppen. I skydd av den kan förövarna fortsätta, i värsta fall livet ut. Misstron, ifrågasättandet och skuldbeläggandet mot personer som berättar måste bli mindre. Att verkligen lyssna på den som vill berätta är det första steget. På den punkten kan både kvinnor och män bli bättre.

Vad ska kampanjen tjäna till? Både kvinnor och män har många decennier försökt lyfta problematiken. Vem är det vi nu försöker övertyga den här gången och varför är de inte redan övertygade, frågar sig Dagens Nyheters Evelyn Schreiber på ledarplats.

Så länge problemet förekommer måste vi uppmärksamma det för att det ska hållas kvar på dagordningen. Det bör ge beslutsfattare en signal om att de måste rikta resurser till både förebyggande arbete i skolorna, rättsväsendet måste bli bättre och lagstiftningen skarpare. Det behövs ett också normförändrande arbete. Det sker inte över en natt. Offret ska inte skuldbeläggas men det skadar inte om vi stärker kvinnor och flickor så att ännu flera vågar säga ifrån direkt. Vi behöver tala om grupptryck bland pojkar, om mansbilden och om att ta ansvar för sina handlingar. Att det inte är kvinnor som ska behöva vara rädda utan män som ska respektera ett nej.