DELA
© Nya Åland

Mera pengar från posten, inte till postkontoren

Posten har två uppdrag, att upprätthålla en samhällsservice och att tjäna pengar. Samhällsservicen kommer man av rimliga skäl att satsa så lite pengar på som möjligt.
Vad är meningen med Posten på Åland? Vilket är egentligen uppdraget?
Det sägs faktiskt ganska klart i den nya landskapslagen om posttjänster. Samhällsuppdraget, det som måste uppfyllas för att man ska få bedriva postverksamhet är att man enligt vissa villkor säkerställer att alla på Åland kan skicka och ta emot postförsändelser som brev och paket. Det innebär utgivnings- och insamlingsställen i alla åländska kommuner.
För att till exempel få dela ut tidningar eller direktreklam behöver man inte uppfylla lagstiftarens villkor för postverksamhet.

Som man tydligt kan se av Postens omstruktureringar är detta samhällsåtagande ett nödvändigt ont. Det är något man som samhällsägt bolag är ålagt att göra enligt vissa regler, men det är inte där pengarna kommer in.
Därför läggs postkontor ner och ersätts av ombud som billigare och ibland bättre kan tillhandahålla nödvändig service.

Egentligen är det inte så mycket att gnälla om. Det är sorgligt att saker försvinner som alltid funnits där, och det är tråkigt när människor förlorar sina jobb, men servicen ska inte bli sämre, och postkontoren i affärerna kan bidra till att de små butikerna ute i bygderna överlever.
Enligt Postens vd Henrik Lundberg är det bara tre postkontor som har tillräckligt kundunderlag för att finnas kvar, och det är Godby, Mariehamn och terminalen i Sviby. Alldeles säkert är bara det att terminalen i Sviby blir kvar.

Denna förändring har många orsaker, inte minst i det faktum att mycket av kommunikationen på distans inte längre sker postledes utan genom en cyberrymd som kräver helt andra assistenter än Posten.
Posten kommer alltså att ha kvar sin monopolställning när det gäller postutdelning och -insamling, och kommer att driva den så billigt som möjligt för att maximera vinsten, eller snarare kanske minimera förlusten, men något egentligt monopol finns det inte, och det kan på sikt bli ett problem.

I takt med att den ordinarie posttrafiken minskar kan kostnaderna för att upprätthålla ett nätverk av postkontor/ombud bli dyrare än nyttan av dem, men enligt lag ska de ändå finnas. Hittills har posten klarat biffen utan att det kostat skattebetalarna något, posten har rentav givit ett stort överskott från sin verksamhet till landskapets kassa. Som affärsdrivande verk ska Posten på Åland jobba med dubbla mål, dels att uppfylla sitt samhällsåtagande, dels att tjäna pengar.
Preposthanteringen och filatelin har hittills gått bra, under några år till och med mycket bra, och det finns inget som säger att det inte blir så i fortsättningen också. I de fallen jobbar Posten redan i hård konkurrens på en internationell marknad, och har lärt sig att agera både snabbt och slagfärdigt.

Samma styrka visar Posten inte hemma på Åland, där man fortfarande innehar en de facto monopolställning vad gäller utdelning och distribution. Som man kan konstatera vad gäller distributionen av tidningar på Åland är det en tung elefant som ror utdelningsskutan.
Klagomål, önskemål och snabba puckar möts tämligen lakoniskt, i trygg förvissning om att det just nu inte finns någon annan aktör på marknaden.

Möjligen vet Posten något vi andra inte vet, men om inställningen till grunduppgiften på Åland blir för loj och likgiltig så kommer konkurrensen också där, lika säkert som ett brev på posten. Långsamt, men sist och slutligen.

NINA FELLMAN

nina.fellman@nyan.ax