DELA
Foto: PRIVAT

Mer emotionell träning på schemat

I en allt mer uppkopplad, komplex och hetsig värld behöver vi utrusta våra barn med verktyg att klara sig med den mentala hälsan i behåll upp till vuxen ålder. Det gagnar både individen och samhället.

Det är dags att vi ger mer utrymme för emotionell reflektion i schemat.
”Vad ska du bli när du blir stor?”. Den frågan får många elever höra från första skoldagen. Framtiden definieras av karriär och yrke. För att nå dit krävs regelbunden skolgång och inte bara det – det krävs att man lär sig allt från fysik till historia, upprätthåller betyg, fixar läxor och klarar prov. Till det kommer fritidsaktiviteter, kompisrelationer och andra huvudbryn som hör barn-och ungdomen till. Det är inte lätt att vara skolelev – och det bekräftar studier som visar att allt fler skolbarn mår dåligt.

Ångest, psykisk stress och depression. Det förekommer både i grundskolan och bland högre stadiets studerande. Landskapsregeringens folkhälsoundersökning visar att speciellt ångestsymptom i måttlig eller svår form är vanligare bland åländska elever än bland elever på fastlandet i Finland. Stressen bland unga går även ut över deras skolresultat. De ungdomar som visar upp de högsta stressnivåerna presterar märkbart sämre i skolan och får tydligt sämre betyg.

Hälsosam stress är en naturlig del av livet, men den blir skadlig när den blir för jobbig att hantera – och den blir för jobbig för många unga som inte har verktyg att hantera alla krav och förväntningar. Kronisk stress kan påverka humöret, sömn och förmågan att koncentrera sig och kan ha långvarig effekt på den mentala och fysiska hälsan.

Det visar på ett behov. Som inte fylls av läxor eller multiplikationstabeller. Utan ett behov som fylls med samtal om känslor och utrymme för att reflektera och hämta andan. Ett flertal skolor i världen har börjat uppmärksamma detta behov och inkorporerat olika typer av mental träning, emotionell kapacitet och mindfulness i schemat

”Man blir avslappnad i kroppen, om man har en dålig dag blir det bättre och man blir peppad att fortsätta”. Det säger Nala på musikgrundskolan Synkopen i Helsingborg i en intervju med Sydsvenskan. Hon är en av tusen grundskoleelever som utför mindfulnessövningar varje dag i tio veckor som ett led i ett projekt där man undersöker om mindfulness kan lindra barns stress. Helsingborgseleven Mohamed Sari säger till tidningen att övningarna hjälper: ”Blir det bråk tar jag ett djupt andetag och släpper”, konstaterar han.

Och musikgrundskolan är långt från ensam. I ett flertal länder används meditation och avslappningsövningar frekvent i skolor samt dagisar och har konstaterats hjälpa för att både förbättra koncentration och hantera konflikter. Övningarna, som inkluderar rörelse och andningstekniker, blir också ett välkommet inslag i den annars stillasittande undervisningen.

Även på Åland finns det initiativ till en emotionell utvidgning av den klassiska läroplanen. År 2008 skrev Pernilla Lindroos och Annika Hitonen en guide kallad Livskunskap som fokuserar på just mental träning och reflektion. Hitonen, som själv jobbar på Lemlands grundskola, arbetar inom ramen för Livskunskap både med gruppsamtal och avslappningsstunder med sina sjätteklassare. Det handlar om att medvetandegöra sig själv, sina känslor och sina relationer. Hitonen kallar det en förutsättning för att lära sig.

– Man kan inte ha undervisning om barnen sitter och mår dåligt.

Trots att det är schemalagt upplever barnen det som en oas i undervisningen. Här finns utrymmet att vara – utan att bli betygsatta. Under dessa stunder byggs förutom självkännedom och självkänslan upp, även kapaciteten att hantera och prata om känslor. Grundstenar för emotionellt välbefinnande.

Många åländska skolor arbetar aktivt med antimobbningsprogram och Kiva-skola, men här kunde man bli ännu bättre på förebyggande arbete med fokus på just känslor, mindfulness, reflektion och aktiv vila. Skolan ska utrusta oss med kunskap och lärdomar för livet, den borde också utrusta oss med verktyg som kan ge förutsättningar för oss att använda dessa kunskaper på bästa sätt. Ingen vill bli utbränd eller deprimerad, men många är i riskzonen.

Istället för att fråga ”vad vill du bli när du blir stor?”, kanske man borde fråga: ”Vem är du just nu och hur mår du just nu?”. Det skulle lägga grunden för en mer välmående skolbarnsgeneration. Och för lyckligare framtida vuxna.