DELA
© Nya Åland

Meningen med livet finns inte i en kvartalsrapport

Vad är meningen med konsten, med kulturen, med allt det som människor gör av lust och skaparkraft och för att de är arga, glada, demprimerade, förälskade eller i djup sorg?
Vad är meningen med allt det människor gör utan att reflektera över nyttan med det?
Ingen alls, kan man svara. Om det inte finns en nytta som kan mätas i pengar eller produkter så kanske det faktiskt är en lyx, en guldkant i tillvaron, något som samhället i stort inte ska befatta sig med.
Kanske är konsten och litteraturen och musiken och skapandet som en blindtarm som evolutionen lämnade kvar men som egentligen inte behövs i ett samhälle där saker mäts i pengar, i makt och kanske i tid att ägna åt de fritidsaktiviteter som gör dig mer attraktiv på marknaden (till exempel en tight kropp och språkkunskaper).

Å andra sidan är ju det ofantligt korkat. Inget samhälle som saknar kultur är kreativt. Så väldigt få nya idéer, vare sig för företag eller samhälle, kommer av att man sitter och klämmer fram dem. I stället uppstår de i glappen, där forskning möter annan forskning, där konsten möter galenskapen, där de djupaste existentiella frågorna ställs mot materiell överlevnad.
Stina Oscarsson skriver i Dagens Nyheter om konstens berättigande utanför allt, utanför den nyutnämnda kulturministerns Alice Bah Kuhnkes demokratiseringsprojekt (i sig vällovligt) eller marknadens behov av reklam-jinglar eller målningar som placeringsobjekt.

Människors stora livsfrågor är faktiskt inte; Hur ska jag bli så rik som möjligt? eller Hur ska jag få alla att tycka att jag är bäst, smartast och smalast?, utan Vad är meningen med mitt liv? och Hur ska jag göra för att inte vara ensam och olycklig?

Svaren på dessa frågor har i växande grad besvarats med olika typer av produkter och konsumtion. Jobba hela tiden, och när du inte jobbar, träna. Om du är aktiv på olika sociala medier, köper rätt kläder, dofter, ljudanläggningar och hus, så kommer du alltid att ha folk omkring dig. Om du gör saker hela tiden så är du.

Den djupa reflektionen, den har vi inte tid med. Svaren på de djupa frågorna, som faktiskt ingen av oss kommer ifrån, kräver ett perspektiv som finns i konsten, i naturen och i samtalet med andra människor, och allt det är aktiviteter som finns utanför marknaden och nyttan. I skönheten man bara upplever, i frågorna man inte kan svara på, i handen i din hand och ett ögonblick av gemenskap som det inte finns ord för.

Flummigt? Javisst. Så blir det när man pratar om ett livsvillkor som är olika för alla.
Och vart vill en ledarskribent komma med detta? Jo, att det är övermåttan sorgligt att kultur och konst inte diskuteras på sina egna villkor, att konstens mecenater och stödjare lyser med sina frånvaro, och att kulturpolitik bara handlar om olika former av nytta, som vore de stora frågorna i livet ytterligare en sorts inkontinensblöjor som ska vägas och mätas och användas i förhållande till satsade pengar.

Läs Agaat, av den sydafrikanska författaren Marlene van Niekerk. Lyssna till Proclaimers. Sätt dig ner nån gång och verkligen titta på en av Johan Scotts målningar, utan den där djupt okunniga förinställningen att vem som helst kunde kludda ihop det där.
Eller vad som helst som får dig att sätta dig utanför dig själv, och känna.

Nina Fellman

nina.fellman@nyan.ax