DELA
© Nya Åland
Foto: Einar Dahlén Hansson

Medierapporteringen om invandring behöver belysas

I nuläget finns inga tydliga bevis för att svenska medier generellt skulle mörka avigsidorna av invandring.

Det är genom att självrannsakning medierna kan rätta till eventuella brister.
Berättar de svenska medierna hela sanningen om invandringen?

Nej. Det svaret gav en majoritet av de tillfrågade i en undersökning som gjordes av SOM-institutet i Göteborg (DN 29.5). Svaret sticker ut. För i andra samhällsfrågor har medierna ett högre förtroende.

I veckan presenterades en studie om hur svenska journalister rapporterar om invandring. Enligt rapporten stämmer det att svenska nyhetstidningar till övervägande del beskriver invandring som något negativt. Invandringen kopplas samman med att den bidrar till att försvaga den sociala sammanhållningen i samhället. På andra plats kommer gestaltningen om invandring bidrar till kriminalitet och till att försvaga Sverige ekonomiskt.

Först på fjärde plats följer den positiva gestaltningen att invandring bidrar till att tillgodose behov av olika kompetenser på arbetsmarknaden. Ytterligare en slutsats som forskarna kommer fram till är att mediernas rapportering sannolikt bidrar till att människor överskattar omfattningen av invandringen, kostanderna för den och problem som förknippas med invandring.

Studien är beställd av delegationen för migrationssutider, Delmi, och gjord av ett forskarlag under ledning av Jesper Strömbäck, professor i journalistik samt medie- och kommunikationsvetenskap.

Undersökningen gjorde utgående från närmare tusen artiklar som publicerats i Aftonbladet, Dagens Nyheter, Expressen och Svenska Dagbladet mellan 1 januari 2010 och 30 juni 2015.

Resultatet motsäger de främlingsfientligas idé om att journalister medvetet skulle snedvrida debatten om invandring.

Att den negativa rapporteringen överväger är i sig inte överraskande. Det är så nyhetslogiken inom samhällsjournalistiken fungerar. Medierna fokuserar på problem, konflikter och smärtpunkter. Det som fungerar som förväntat är inte lika intressant.

Tyvärr sträcker sig inte heller tidsperioden för undersökningen längre än sommaren 2015. Det är synd. Hade forskarna fått med ytterligare ett år kanske man hade fått en annan bild eftersom antalet flyktingar som sökte sig till Sverige hösten 2015 ökade markant.

Tillbaka till den inledande frågan. Är det faktiskt något journalistkåren döljer? Den senaste tiden har flera kända journalister så som Publicistklubbens ordförande Anna Hedenmo och Björn Häger kommit med kritik om att redaktionerna undviker att rapportera om problem som kan relateras till invandring. Att läsarna upplever att journalister inte rapporterar allt betyder inte att det de facto är något som döljs, men självkritik är alltid sunt.

Det går inte att säga utifrån rapporten eftersom den fokuserar på artiklar och inte på journalisten som fattat besluten. För att kunna ge ett svar på den frågan behövs betydligt mera forskning med djupintervjuer.

Den senaste tiden har främlingfientliga krafter fått ett sällan skådat intresse för vad som traditionellt sett setts som feministiska frågor. Anledningen är given. Genom att försöka värna om kvinnors intressen försöker man utge sig för att värna om kvinnorna. VLT:s ledarskribent Sakine Madon lyfter fram frågan om journalister undviker att rapportera om hedersrelaterade brott.

Att misstanken redan finns är oroväckande. Journalistikens roll ska vara att ge en röst åt de utsatta. Om svenska journalister då drar sig för att rapportera om till exempel hedersvåld med rädsla för att främlingsfientliga krafter ska utnyttja rapporteringen sviker journalisterna dem som behöver berätta sin berättelse allra mest.

Ytterligare ett problem som är ännu tydligare på Åland och i riket är bristen av olika etniciteter och kulturer bland reportrarna. Det kan också bidra till en förenklad eller snedvriden bild.

Forskningen i sig kanske inte kommer med några omvälvande resultat. Men den bidrar till att belysa ett viktigt forskningsområde i en tid då invandring är en av de mest omdebatterade frågorna.

Med allra högsta sannolikhet påverkar också den svenska medierapporteringen den åländska bilden av invandring. Med tanke på hur stor del av ålänningarna som endast tittar på svensk tv, läser svenska dagstidningar och magasin och lyssnar på svensk radio är det värt hoppas på fördjupade studier på området.