DELA
© Nya Åland

Med hopp om mer fart på andra sidan

Ett nytt år står för dörren, med val till både lagting och riksdag.
Måtte det bli lite fart på politikerna…
När ytterligare ett år ska läggas till handlingarna hör det till att summera detsamma. På ledarsidan har vi en förkärlek för att titta till politikens bokslut för det gångna året, så ock i år.
Den första anblicken över anteckningarna för 2014 ger dock vid handen att det inte blev så mycket verkstad, men till slut en hel del snack.

Året började förvisso med att Obunden samlings lagtingsledamöter hoppade över till Moderaterna och bildade ett nytt parti. Men än så länge lyser de nydanande idéerna från superpartiet med sin frånvaro, annat än att de tycker om varandra väldigt mycket. Det har alla som någon gång varit i kontakt med sociala medier insett.
Just sociala medier har för övrigt blivit politikernas nya vardagsrum under året, långt mer än tidigare. Vi har sett talmannen baka och lida med sitt Newcastle, vi har sett stadspolitikerna bråka i snart sagt varenda fråga och vi har sett ministrar både motionera (den svettiga formen, inte den politiska) och smaska lyxmenyer.
Men politiskt har ganska lite hänt.

Under våren bråkades det högljutt om bidragen till lantbruket. Det hyttes med nävar och lanserades domedagsprofetior från båda håll. Sedan gick det som det brukar. I den ideologiskt allomspännande regeringen mjölkades förslaget ur tills dess att alla blev lagom nöjda och ingen för mycket missnöjd. Det mest fortsätter som vanligt.
I den stora samhällsservicereformen har små, små steg tagits för att göra verklighet av Kommunernas Socialtjänst, KST, men kommunerna har ställt sig på tvären. Den digitala agendan, Åda, har fått ett eget bolag, men ännu är det få funktioner som revolutionerat den offentliga förvaltningen. De andra områdena som utreddes ligger och dammar i lådor i landskapsborgen.
Återstår att se om KST och Åda lyckas få luft under vingarna nästa år.

Under hösten ställdes landskapets yttersta styre, lantrådet och finansministern, i rampljuset när sjukskötarna satte ned foten och tågade ut från ÅHS.
I en från båda parter pr-mässigt uselt skött konflikt enades man efter ett par veckor om att göra patron ur. Sjukskötarna fick en välförtjänt lönehöjning, regeringen fick lugn och ro. Och ålänningarna fick tillbaka sin sjukvård.
Här fick regeringen både utrymme och tuffa arbetsuppgifter, men politik var det ju bara till väldigt liten del.
Däremot kommer det att bli intressant att se hur Tehy-konflikten kommer att spela in när väljarna ska säga sitt nästa höst. För främst Socialdemokraterna var det en balansgång mellan ansvarstagande regeringsduglighet och arbetarrörelsens grundfundament och väljarbas. För Camilla Gunell och hennes parti gäller det att förklara sig i valrörelsen.
För Roger Nordlund och hans centerparti däremot kan det ha varit en lyckträff. Han framstod så som en finansminister ska framstå i dessa tider – som en som håller hårt i stålarna.

Året avslutades i mörker. Nej, det var inte vintern som ”överraskade” oss igen utan avsaknaden av el. Även här misslyckades regeringen med att visa handlingskraft. Ett modernt samhälle kan inte ha en så bräcklig elförsörjning som Åland hade under ö-driften.
Men inga rytande krav på bättring har hörts från självstyrelsegården. Märkligt…

En hel del har förstås hänt i det tysta. Det bedrivs intensiva diskussioner om den framtida självstyrelselagen, det anpassas verksamheter för ännu fattigare tider och skärgårdstrafiken är ännu en fråga som är långt från färdig. Lägg därtill broar, hotell och en ökande arbetslöshet så får du en agenda som regeringen jobbar med.
Men de stora reformerna lyser fortfarande med sin frånvaro.

Till sist ska dock sägas att regeringen knappast jagas av en hungrig opposition. Det mindre partiet vill kapa kostnader utan hänvisning till vilka verksamheter som kan ta stryk. Det andra var mest förundrade över varför det inte blev skottpeng på vildsvin. Förståeligt, förvisso, men knappast något som grundar för framtidens Åland.

Nåväl, slut på gnället för år. På fredag, i det nya årets första tidning ser vi i stället framåt och hoppas att politikerna då vågar måla framtiden med större penslar.
Gott nytt år!

Jonas Bladh

jonas.bladh@nyan.ax