Match i riksdagsvalet med Löfström på listan
Minsann, minsann.
Åländsk Center har plockat fram en kandidat som både till sin profil, sina kunskaper och stödet från fältet kan vara den första på många år som kan matcha Elisabeth Nauclér.
Mats Löfström har åländska rötter och en stark åländsk förankring, men han har under många år redan förberett sig för större vyer. Han har skaffat sig kontakter och kunskaper, hållit sig i den socialliberala mittfåra där de flesta åländska väljare finns. Han har undvikit att vara allt för politisk, i den meningen att han inte blandat sig i lokala konflikter eller partipolitik. Han är ung, han är man och han är lätt att tycka om.
I de två senaste valen har det motstånd sittande riksdagskvinnan Elisabeth Nauclér stått emot varit tämligen halvhjärtat. Partierna har för skams och demokratins skull ställt upp kandidater, men de åländska lokalpolitikerna är sällan överhövan entusiastiska över en förvisning till huvudstaden, och man har snarare använt riksdagsvalet som en språngbräda till det verkligt viktiga valet i oktober, lagtings- och kommunalvalet.
Även i upptakten till riksdagsvalet i april har det gått lite trögt. Först var det oklart hur man skulle gruppera sig kring Elisabeth Naucler. När beslutet blev att det är regeringspartierna som sluter upp runt henne, så var det inom Moderaterna först efter påtryckningar från Gun-Mari Lindholm, som i egenskap av Obunden samlings partiordförande hela tiden stått bakom henne.
De gamla Moderaterna gjorde det inte, och en tilltänkt moderat kandidat, Petri Carlsson, tackade nej med hänvisning till ideologiska skillnader med det tredje partiet på listan, Socialdemokraterna. Socialdemokraterna har dessutom gått och nominerat Sara Kemetter som för Carlsson varit ett (bokstavligen) rött skynke i stadsstyrelsen.
På oppositionssidan har Liberalerna lanserat Mats Perämaa som kandidat, men tills vidare är det ganska tomt runtomkring honom. Ska man ställa upp en hel lista med liberaler, söker man fortfarande samarbete, och i så fall med vem? Petri Carlsson-falangen i Moderaterna skulle säkert inte vara främmande för en lista med Moderater och Liberaler, även om man då förstås skulle befinna sig på den förlorande listan.
Elisabeth Nauclér är fortfarande den starkaste kandidaten. Hon är sittande riksdagsledamot, hon har gjort sitt jobb snarast på ett tjänstemannamässigt sätt, balanserat mellan olika åsikter, och hon har inte skämt ut sig på något sätt.
Med Mats Löfström blir det dock en match, alldeles särskilt om Moderaterna inte hittar en bra och framför allt entusiastisk kandidat att ställa upp.
Väljarna är ju inte dummare än att de vet om någon egentligen inte vill bli vald, och bara ställer upp för laget.
Det betyder också att Socialdemokraternas förhoppning om att smyga åt sig suppleantsplatsen i riksdagen denna gång går om intet. Sara Kemetter är en bra kandidat att profilera inför lagtingsvalet, men majoriteten av ålänningar kommer inte att rösta på en sosse-kvinna när det finns både en viloger center-karl och en borgerlig riksdagskvinna att ta till.
