DELA
© Nya Åland

Massiv mjölkentusiasm misstänkt maxad

Visst är det valår.
Visst vill alla mjölkbönderna väl.
Visst är det en allvarlig situation.
Men stilla er, bästa politiker. Så många ÅCA-tetror har man väl aldrig sett förut som i våra landskapspolitikers Facebook-flöden just nu, och då är det ändå inget nytt eller oväntat som hänt.
Den enda skillnaden från det helt förväntade, att producentpriserna på mjölk ytterligare skulle gå ner, är att svackan blev snabbare och djupare av Ukraina-krisen och dess bojkottföljder.

Det man från samhällets sida kan göra, har i princip redan gjorts, och faktiskt så har den politiska viljan att göra mera, att tänja på EU-regelverket mer till förmån för just mjölkproducenterna på bekostnad av andra primärnäringar, inte funnits.
Näringsminister Fredrik Karlström och landskapsregeringen har konsekvent drivit linjen att det är de som satsar på framtiden och tar risker som ska uppmuntras genom de verktyg som står samhället till buds, och så måste det naturligvis vara. Den tid då man upprätthöll ett olönsamt jordbruk med skattemedel är förbi.

Likaledes är den tid förbi då konsumenterna per automatik väljer det lokala. Många tar det billigaste, för att de inte anser sig ha råd med annat. Endel gör det på pin kiv, för att de lokala producenterna minsann inte ska tro något. Endel tänker inte alls.
Det finns en helt rimlig frågeställning i hur många gånger våra skattepengar, våra konsumtionspengar och våra företag i detalj- och partihandeln ska betala för mjölken, och den frågan ställer även människor som aldrig i sitt liv handlat annat än lokalt.

Det som är extraordinärt just nu är de likviditetsproblem som uppstår genom det stora överskottet på marknaden till följd av den ryska bojkotten mot EU-mjölk. Där kan landskapet hjälpa att förhandla med bankerna om förmånligare och uppskjutna betalningar.
Kupongkampanjer, vädjande till handeln om sänkta marginaler och lite sketchiga löften om att toppa andras insatser är kanske god marknadsföring, men någon långsiktig lösning är det inte.

Det finns tre argument:
1. Det är smart för allt och alla att stöda lokal produktion: för konsumenter, för miljö, för landskapets ekonomi.
2. Konsumenterna har makten. Motivera dem, på andra sätt än genom att vädja till viljan att hjälpa. Det håller inte i längden.
3. Kvalitet. Säljargumentet för ÅCA är att mjölken, osten och övriga mejeriprodukter är så bra att man ska betala lite mer. Bevisa det, och marknadsför stenhårt.

Nina Fellman

nina.fellman@nyan.ax