DELA
© Nya Åland

Märkligt motiverad mild dom för våldtäkt

Den allmänna rättsuppfattningen går inte alltid hand i hand med de domar som fälls. Det kanske är bra i vissa fall, ibland rusar känslorna iväg med folk. Men om rätten bara lägger locket på så kan de två få svårt att mötas.
Tingsrätten i Mariehamn dömde i veckan en man till drygt ett års villkorligt fängelse för våldtäkt. Uttryckligen våldtäkt. Inte sexuellt utnyttjande, misshandel eller olaga tvång, som åklagaren förde fram i andra, tredje och fjärde hand.
Tingsrätten skriver att den allmänna rättsuppfattningen skulle kräva ovillkorligt straff, eftersom det var en lärare som utnyttjade en elev.
Men rätten anser att det villkorliga straffet i kombination med samhällstjänst är en rättvis påföljd ”med beaktande av hur skadligt och farligt brott som tillräknats honom, hans motiv och hans skuld såsom den framgår i brottet”.
Mer än så får allmänheten inte veta och då är det svårt att komma ifrån den allmänna rättsuppfattning, som tingsrätten tror sig se hos vanligt folk.
Hur skadligt eller litet skadlig var brottet? Hur farligt eller litet farligt var det? Vilket var motivet och vilken var skulden? Enligt tingsrättens mening.
Hur skadligt, farligt, motiverat skall brottet vara för att domen skall bli ovillkorlig?
Hur skall allmänheten kunna moderera sin rättsuppfattning om man inte får veta någonting?

rikssidan har det förts intensiva diskussioner om låga, relativt sett, straff vid våldtäkt. I östra Finland sänkte hovrätten för en tid sedan domen mot fem män, som våldfört sig på en 15-åring. Motiveringen till det sänka straffet var att det inte handlade om grov våldtäkt utan grovt utnyttjande av barn!
I något fall har en mildare än sträng dom motiverats med att våldtäkten genomfördes snabbt.
Det är klart att folk reagerar och att den allmänna rättsuppfattningen inte förstår den sortens resonemang.
I det här fallet får man ingenting vet. Det är för att skydda offret, och det är naturligtvis bra. Har man utsatts för en våldtäkt så vill man helt säkert inte läsa detaljer om det i tidningarna. Även om medierna försöker vara diskreta så kan det subjektivt uppfattas som närgånget.
Men riktigt tillfredsställande är det inte.
Ett lindrigt straff tyder på att det finns förmildrande omständigheter. Vilka?
Är bevisen knapphändiga? Står ord mot ord? Det är den sortens frågor som väcks.
Det kan rent teoretiskt finnas situationer där den ena parten efteråt ångrat sig och anklagat den andra för våldtäkt. Det kan inte vara lätt för medlemmarna i rätten att veta.
Vad är det vi har att göra med här? Mannen får en lindrig dom bland annat med motiveringen att han inte finns i brottsregistret sedan tidigare. Borde vi, allmänheten inte kunna utgå från att de allra flesta inte finns där, i brottsregistret. Och att de lagar och straffpåföljder som finns gäller oss alla, inte bara dem som har trillat dit förut?
Eller är det inte så?

I gamla tider, när allmänheten var knappt läskunnig, var det kanske inte så noga med att motivera varför en dom såg ut si eller så. Det var inte heller lika vanligt med tidningar, radio, tv och internet för hundra år sedan som i dag.
I dag följer många med det som händer. Man tar reda på. Man googlar. Och när då saker och ting inte ser ut som de borde så vill man veta varför.
Någon kanske tycker att det inte angår utomstående, men det stämmer inte. Det är vårt samhälle. Vi behöver inte veta alla detaljer om snaskiga brott, men vi har rätt att veta att myndigheterna fungerar ungefär som de skall.
Det handlar inte om brist på respekt för myndigheterna. Det beror rätt och slätt på att folk i dag är vana att bilda sig en egen uppfattning.
Är problemet olösligt?

HARRIET TUOMINEN

harriet.tuominen@nyan.ax