DELA
© Nya Åland

Mariehamns svarta hål är enkla att fylla

Den här veckan är turisterna som flest på Åland. Sjödagar, Rockoff, Vikingamarknad…Ja, den här veckan är en fröjd för turistnäringen.
Helheterna är bra, men mycket kan göras åt detaljerna. Dagens ledare handlar om Mariehamns svarta hål. Platserna, verksamheterna och guiderna som saknas.

Paviljongen på Lilla holmen.
Som tagen direkt ur badhusens tid står den där, inglasad och mintgrön och med smäckra stolar kring små vita bord. Det är bara damerna i krinolinerna som saknas. Att en så vacker byggnad stor tom året om, också under högsommaren, är anmärkningsvärt.
Lilla holmen fick ett uppsving av plättvagnen i våras, men mer kan göras. Varje sommar är kyrkorna fulla med konserter. Hemvändande musikstuderande ungdomar genomför den ena välbesökta konserten efter den andra. Istället för att ha alla konserter i en kyrka, kunde man förlägga någon i paviljongen. Ett piano och sång skulle vara mycket vackert en sommarkväll på Lilla holmen. Kanske kunde man till och med uppmuntra publiken att ta med picknickkorgen.

Lekplatserna i Mariehamn är många och välskötta.
En barnfamilj på semester vill inte gärna gå i souvenirbutiker hela dagen. Och att bo i en båt på natten kräver områden att springa på dagtid. I en främmande stad vet man inte att lekplatserna är precis bakom hörnet, vilket de faktiskt är i Mariehamn.
Tänk om barnfamiljerna fick tillgång till en karta med alla stadens lekplatser utplacerade. Det är sådan service som får barnfamiljerna att återkomma, inte butiken där minstingen drog ner den handblåsta vasen.

Alla hemliga guldkorn som bara stadsborna känner till.
Det är bara invånarna i en stad som vet var bästa badplatsen finns, att bästa utsikten ses från berget med vattentornet på och att det ibland doftar tjära på vägen från Sjökvarteret till Mariebad. Varför inte dela med sig? Inte så att man bokstavligen avslöjar sitt bästa kantarellställe, men så att man berättar om sådant som inte blir sämre av att delas.
Någon, till exempel Turistförbundet, skulle kunna utlysa en tävling där Mariehamns smultronställen efterlystes. Därefter skulle en okonventionell stadsvandring kunna ta sin början, kanske kunde man till och med kunna hämta kartor och gå vandringen till alla Mariehamns pärlor under en kväll. Vilket generöst rykte Mariehamnsborna skulle få.

Gatumusiker skulle få sommarjobb likaväl som parkarbetare.
Ålands musikinstitut är något att vara stolt över, mycket stolt. Ungdomar som studerar där borde kunna söka sommarjobb som gatumusiker och några skulle sedan, någon månad i taget stå i centrum och spela. En grundlön skulle garanteras, men alla pengar de spelar in skulle de få behålla.
I större städer är gaturmusiker en självklar del av gatubilden, och åtminstone i riket är det tillåtet att spela var som helst. Det är tråkigt att musik inte är dagligvara i Mariehamn, med tanke på hur många musiker som bor på Åland. Bra övningstillfälle skulle det också vara, något som många elever efterlyser under sommarledigheterna.

Låt Torget grönska, bokstavligen.
På Åland är det aldrig längre än tio kilometer till en potatis- äppel- eller salladsodling. Ändå finns det många, särskilt i Mariehamn, som inte har en potatistäppa på gården. Torget har oändliga möjligheter, det kunde digna av grönsaker, bär och frukt.
Situationen nu är inte fullt lika levande. De handarbeten som nu säljs på Torget är vackra, men målgruppen är främst turister. Torget borde vara en mötesplats för hela staden. Det verkar som om odlarna inte riktigt förstått att och hur mycket en del är villiga att betala för närodlade potatisar och majskolvar. Eller svamp, eller bär, eller ägg.

Mariehamn är som bäst just nu.
Men Mariehamn kan alltid bli bättre.

KARIN ERLANDSSON

karin.erlandsson@nyan.ax

tel 528 467