DELA
© Nya Åland
Foto: Grafik: Ronny Berglund

Mariehamn står allena i kommunreformen

I kommunreformen blev Mariehamn utan både mera mark och möjliga samarbetskommuner.

Nu måste staden fria både söderut och norrut.
I den ursprungliga planen till kommunstruktur skulle Mariehamn på sikt slås ihop med Jomala, Lemland och Lumparland. Men så blev det inte. På den nya kommunkartan bildar Jomala storkommun med Eckerö, Hammarland, Lemland och Lumparland. Jomala kunde genom att först säga nej, nej, nej och sedan presentera sitt eget förslag rita om den åländska kommunkartan. Det är en framgång för Jomala som blir centralorten för en större och starkare kommun i sin strävan att hålla Mariehamn på armlängds avstånd.

Jomala har varit tydlig med att kommunen inte vill samarbeta med Mariehamn. Både Jomala och Mariehamn vill bestämma över områdena nära stadsgränsen. Där bosätter sig familjer i nybyggda bostadsområden, där etablerar sig företag och där bygger kedjor sina nya varuhus.

Närheten till staden är önskvärd från Jomalas sida, inflytande från staden är det inte. Mariehamn å sin sida behöver mera yta, men blir i och med kommunförslaget mer isolerat än tidigare.

Mariehamn får resten av Svinö i förslaget. Den del av Svinö som inte redan tillhör staden är, förutom de privatägda områdena, landskapets. Det innebär alltså inte några stora vunna markområden för staden. Det är dessutom redan ett omtvistad område: politikerna kan inte komma överens om det ska förbli ett rekreationsområde eller om holmen ska exploateras som ett nytt bostadsområde.

Staden får nu sätta sitt hopp till att de lemlänningar som bor på Järsö och Nåtö vill bli en del av staden. Järsö och Nåtö innebär nya skattebetalare till staden och mark att locka nya invånare med. Det blir med all sannolikhet både lättare och billigare att bygga nya bostadsområden på Järsö och Nåtö än på Svinö vilket kräver större infrastruktursatsningar.

Att Mariehamn på sikt skulle gå samman med Södra Åland måste fortfarande vara önskvärt för staden. Det skulle ge Mariehamn inflytande över vad som sker strax norr om den nuvarande kommungränsen. Det skulle ge staden ett starkare helhetsperspektiv i planeringen och, förstås, flera invånare. Och kanske har landskapsregeringen inte övergett idén om ett steg två i kommunstrukturreformen, ett steg där Mariehamn ingår i Södra Åland.

Om Järsö och Nåtö väljer Södra Åland och landskapet går med på det har Mariehamn inget annat val än att fria norrut. Hittills ser det ut som en omöjlighet. Men kanske Södra Ålands politiker i den nya storkommunen kan känna sig som en jämbördig part i förhållande till staden. Och det kan öppna för samarbete eller till och med ett samgående i framtiden.

Det är dags att gräva ner stridsyxan på båda sidor. Ur ett Mariehamnsperspektiv kan inte landsbygdskommunerna fortsätta säga nej, nej, nej till Mariehamn. Mantrat om det stagnerade Mariehamn kan inte vara ett självändamål för att skydda sitt eget inflytande. Och om samarbetsklimatet med staden upplevs som så dåligt att ett samgående utesluts måste staden förbättra samarbetstonen.

Om Mariehamns målsättning är att kunna växa blir Järsö-Nåtö en knäckfråga. Då räcker inte Svinö holme för expansion. Annars gäller det att dra på sig silkesvantarna och inleda en charmoffensiv mot Jomala.