DELA
© Nya Åland

Mariehamn i korsvindar från höger och vänster

Både vänster och höger. Så gick kommunalvalet i Mariehamn, där Socialdemokraterna och Obunden samling var på sitt håll gjorde ett bra val, medan Liberaler och Moderater tappade sin majoritet.
Vänstervinden blåste inte bara över landskapspolitiken. Även i kommunerna gjorde Socialdemokraterna ett bra val. I samtliga kommuner där sossarna ställt upp har man antingen hållit ställningarna eller ökat, särskilt påtagligt i Finström där man tidigare inte hade någon representation alls och nu har två, Isabella Sarling och Kristoffer Gottberg.
I Mariehamn är Socialdemokraterna numera det största partiet, efter att Gunell-effekten även där blåste in ytterligare en kandidat för sossarna i fullmäktige. Liberalerna tappade tre mandat, Moderaterna tappade tre mandat, och in kom i stället tre Obundna, Bert Häggblom, Stig Grönlund och Anders Holmberg samt ett nytt center-namn, Jörgen Pettersson.
Från Moderaterna rann det alltså röster både till Centerns Jörgen Pettersson som antagligen plockade lite röster från alla partier och till Obunden samling.

Mariehamn har traditionellt pendlat mellan allianser till höger eller vänster, då Liberalerna kunnat alliera sig antingen med Socialdemokrater eller Moderater.
Trots att Moderaterna backade med två mandat har högerkanten, M Ob Åf C nu 14 mandat, medan S Lib tillsammans har 13.
Det är naturligtvis inte bara längs den axeln besluten rört sig, men matematiken för en gemensam politik ser annorlunda ut då både Moderater och Liberaler fick pisk av väljarna, och lämnade Socialdemokraterna som det största partiet i staden, men med en starkare högerkant än förut.

Valanalysen för Liberalerna är rimligtvis att allianserna med Moderaterna inte betalade sig i form av stöd från väljarna, som hellre röstade på socialdemokrater än marknadsliberaler. Störst stöd bland Liberalerna fick Katrin Sjögren, som nu är fri från ministeransvaret och bättre kan hinna med stadspolitiken, och som är känd som en socialliberal politiker snarare än en marknadstuffing.

Ska man ta en konkret fråga där röstbalansen nu är annorlunda, så är det stadsbussen. Nästa gång kontraktet ska förnyas (2013) har de partier majoritet som både i val och i debatt efter debatt talat för att avgiftsbelägga stadsbussen. Också i vissa välfärdsfrågor kan man rimligen förvänta sig en förändring, om högermajoritet får råda.
Å andra sidan finns möjligheten att stadens tre stora partier, Socialdemokrater, Liberaler och Moderater går samman och styr, och därmed lämnar de övriga utan reell makt att påverka. Förmodligen kunde också Centern, med de kandidater som är invalda, fungera i ett sådant samarbete.

Nu fungerar ju inte Mariehamn eller andra kommuner enligt en parlamentarisk modell, vilket betyder att allianserna vacklar i sakfrågor. Det har funnits omröstningar när partierna spruckit i inte bara två utan till och med tre olika åsikter om hur något ska föras vidare, vilket ju inte är bra varken för samarbetsklimat eller långsiktig politik.
Vad Mariehamn skulle behöva är en bred ekonomisk överenskommelse för en lite längre tid än den som går mellan fullmäktigemötena, och vissa riktlinjer som håller också över val. Det har misslyckats tidigare. Kanske ger den nya maktbalansen nya möjligheter.

Nina Fellman

nina.fellman@nyan.ax