Mariebad behöver ventileras
Badhus är fantastiska men dyra inrättningar att hålla i gång.
110 000 besök 2016. Mariebad är onekligen ett av Ålands absolut populäraste ställen. Badhuset spelar en viktig roll för folkhälsan, skolelever, pensionärer, turister och för företagare som bjuder på allt från träningspass till mat i huset.
Men badets ursprungliga reningsverk som byggdes för 13 år sedan är slut. Den senaste tiden har man haft problem med vattenkvaliteten. Den ligger på gränsvärdena för vad som är acceptabelt. Hittills har bassängvattnet ändå klarat kraven. Ventilationssystemet är också slitet. Dessutom borde yttertrappan fixas.
Att något behöver göras å de snaraste står ändå klart. Renoveringen uppskattas ta ett halvår. I veckan föreslog kultur- och fritidsnämnden att renoveringen inleds våren 2018, Det är en bra plan eftersom man då kan utnyttja de lugna sommarmånaderna när det förhoppningsvis är varmt i havsvattnet.
Men det slutliga beslutet tas av politikerna i infrastrukturnämnden.
Vad prislappen blir kan ingen ännu svara på, men i slutet av 2016 gav stadsfullmäktige 690 000 euro till projektet. I mars i år ställde Roger Nordlund (C) frågan i stadsfullmäktige hur mycket renoveringen kan tänkas kosta men något tydligt svar fick han inte. När Nya Åland ställer frågan till fastighetschef Johan Nordström får vi inget svar om varken pris eller kostnad. Locket är på och vi ombeds återkomma när upphandlingsprocessen av renoveringen är klar.
Billigt lär det inte bli.
Mariebad stod klart sommaren 2004. Hur är det möjligt att reningsverket inte har en längre livstid? Att ha stora 30-gradiga vattenmassor inomhus med en lufttemperatur kräver kompetens.
Enligt den svenska tankesmedjan Timbros rapport tenderar kommunala badhus i Sverige ofta att bli två eller tre gånger dyrare än planerat. Driftskostnaderna skjuter också ofta i höjden och badhusens generella livslängd är kring 50 år. Under den tiden renoveras de också ofta ett flertal gånger. Ibland på skolbarnens och vårdens bekostnad.
I dag finns många olika åsikter i fall badets reningsverk var felkonstruerat från början eller om det har misskötts under åren.
Just nu finns det ingen poäng i att leta syndabockar. Samtidigt måste man lära sig av sina misstag. Det är trots allt skattepengar det handlar om.
Hur mycket ska Mariebad få kosta? Prutade man för mycket på kvaliteten när badhuset byggdes? Var slutgranskningarna tillräckligt hårda? Vilken kunskap behöver stadens anställda ta in utifrån för att klara av att underhålla ett komplext reningsverk som ska hålla i årtionden? Vilka garantier och avtal behövs för att den som bygger det nya reningsverket ska kunna ställas till svars om det inte håller måttet? Hur mycket pengar behöver staden satsa i vardagen på underhåll?
De här frågorna bör politikerna ställa sig. Att inte ta hand om Mariebad på ett långsiktigt sätt är ren och skär kapitalförstöring av stora mått.
Till sist.
Att en del av de tolv anställda fick läsa om den eventuellt sex månader långa stängningen i medierna är dålig personalpolitik. Så ska det inte gå till, personalen och företagarna förtjänar att få veta det först.
I Nya Åland (10.5) anser stadens fastighetschef Johan Nordström att det pågår en ryktesspridning om Mariebad och att många personer bidrar till den. Trots möjligheten att berätta väljer han ändå inte att säga vad som pågår och på det sättet ta kål på de påstådda osanningarna. Det bästa sättet att sätta stopp på rykten är att berätta som det är. Kan man inte berätta exakt hur det står till så kan man alltid motivera varför.
Det gäller långt ifrån bara Mariebad.
<”Byline tfn”>
