Maktkampen får Ålandsbanken att tappa i trovärdighet?
Ålandsbankens styrelse lyckas inte tillsätta ny vd. Är det för att styrelsen inte är enig eller för att ingen vill in i ett ormbo?
Aktiespararföreningens ordförande Folke Sjölund är missnöjd med bankens agerande. I ett brev till föreningens medlemmar skriver han att det bör finnas en ny vd senast vid stämman i mars.
Hans analys är att styrelsen är uppdelad i två läger och inte kan enas om person. Det i sin tur lever kvar efter bolagsstämman i våras, när två läger kämpade om makten.
Allt detta stämmer helt säkert.
Och det finns garanterat gott om dugligt folk för en vd-post i Ålandsbanken. Banken går bra, varför skulle någon tacka nej till att styra den? Om man vet att man har en framtid där.
Men just nu vet ingen hur det blir.
Vi har gruppen kring Ömsen och Alandia som vill styra och ställa med banken. Och vi har gruppen kring Wiklöf.
För ett år sedan låg kursen på 25 euro i runda tal. Vid tiden för bolagsstämman i mars låg den på 28 euro och i maj steg den till 30 euro.
Och kursen ligger kvar på den nivån. Det är 20 procent mer än i fjol den här tiden. Kan allt förklaras med att banken går bra eller finns det ett intresse att köpa på sig aktier för att stå starkt rustad inför nästa bolagsstämma?
I en ”normal” värld skulle de stora ägarna göra som de vill med sina bolag; sälja, köpa, fusionera.
Så går det inte till på Åland. Här är alla ägare engagerade och det finns många av dem. Till bankens bolagsstämma i våras hade 780 aktieägare anmält sig. De företrädde över 900 ägare.
Om då de stora ägarna är någorlunda jämnstarka, och fullt ut kan utnyttja sina röster, så är det fullständigt omöjligt att veta i vilken riktning besluten går. De 700 småägarna kan ha väldigt olika uppfattning om vad som gynnar just dem personligen och deras bank. De är inte lätta att styra i någon bestämd riktning.
För att veta hur besluten ser ut på bolagsstämman i mars nästa år, det är där styrelsens utses, så måste någondera sidan samla på sig en betryggande del av aktierna. Har man inte det så kan man inte garantera en blivande vd att hon eller han sitter kvar efter stämman. Vem vill ta den risken?
För Peter Grönlund är detta inget problem. Man kan visserligen tänka sig att hans meddelande i våras att han går i pension berodde just på maktkampen i banken. Han är tillsatt av det läger som avsatte Folke Husell och har knappast intresse att själv bli avsatt ifall den andra sidan återtar makten. Att balansera mellan två maktblock kan också ha sina sidor.
Men han har meddelat om sin avgång ur styrkeposition och kan inte riskera en prestigeförlust. Nu sitter han kvar på begäran av styrelsen tills man har en ny vd. Det vill säga tills man vet vilken sida som avgår med segern.
Vem som avgår med segern, om någonder sidan någonsin gör det, kan man inte veta före bolagsstämman. Så i den mån Ålandsbanken förlorar i trovärdighet om man inte har en ny vd före bolagsstämman så verkar det bli så.
Alternativet är att någondera sidan viker sig i maktkampen. Eller att man kan komma överens om i vilken riktning man vill utveckla banken. Men
hur sannolikt är det på så pass kort sikt?
