Majoritet i nationalbanken eftertraktad karamell
Maktkampen inom Ålandsbanken fortsätter, men varför den egentligen pågår vill ingen säga.
Vad betyder detta?
Det är frågan man ställer sig efter den manöver där Ålands ömsesidiga försäkringsbolag fört över och fördelat sina röststarka Ålandsbankenaktier på fyra nybildade riskkapitalbolag, vars verksamhetsområden sketchartat definierats, men vars kommande verksamhet ännu inte tycks glasklar.
Klart är att de nya riskkapitalbolagen knappast hade sett dagens ljus om inte önskemålet funnits hos Ömsen att kunna realisera sitt ägande i Ålandsbanken i verklig makt.
Nu har man det, och med klara papper, i motsats till det förra försöket för fyra år sedan att flytta över aktier för att kunna rösta med dem. Då slutade det med polisanmälan och bakläxa, och så kommer det inte att gå flera gånger.
Så, vad vill Ömsen? Vad vill Göran Lindholm, vd för Ömsen och styrelseordförande för Ålandsbanken med sin avsevärt större makt? Är det något i bankens verksamhet och inriktning de senaste åren som kan komma att förändras, eller är det bara en förebyggande åtgärd inför framtida konflikter?
Finns det fortfarande inom Ålandsbanken en schism mellan olika storägare, och vad handlar den egentligen om, utom makt?
Låt oss börja med att skissa upp kontrahenterna: I ena ringhörnan har vi storägaren Anders Wiklöf och den så kallade finlandssvenska sfären, den som representerar bland annat Aktias ägande i Ålandsbanken. Enligt en enig valberedning är det Konstsamfundets vd Kaj-Gustaf Bergh som ska efterträda Teppo Taberman, båda stabilt på den Wiklöfska sidan av staketet.
Under senare tid har Anders Wiklöf avsevärt stärkt sitt ägande i Ålandsbanken – enligt senaste uppgift med aktieköp under det senaste året för över en miljon euro. Anders Wiklöf blev under fjolåret medlem i Föreningen för Konstsamfundet, en högst begränsad skara dit man bara kan komma genom att bli kallad.
I den andra ringhörnan står ett i huvudsak åländskt ägande i banken, den så kallade åländska fronten, främst representerat av Ålands ömsesidiga försäkringsbolag, Alandiabolagen och Eriksson Capital. Göran Lindholm har där en dubbelroll, dels som vd för Ömsen, dels som styrelseordförande för banken.
Det har inte alltid varit klart exakt vad maktkampen handlar om eller om ett skifte i balansen skulle förorsaka några förändringar i den utstakade kursen. Däremot är det helt klart att bägge parterna vill ha majoriteten i bankens styrelse.
Det finns i dag i stort sett två saker man kan vara oense om, dels Kaupthing-affären, dels relationen till och graden av samarbete med finlandssvenska Aktia.
Kaupthing-affären är det ingen i styrelsen som ännu är redo att kritisera, tvärtom ser man det fortfarande som en bra investering för framtiden.
Aktia däremot är en annan melodi. Den ”åländska” fronten, sagt med kraftiga citationstecken eftersom bägge sidor naturligtvis representerar åländskt ägande, ser ett framtida samarbete eller en fusion med Aktia som ett hot.
Det gör inte Wiklöf, även om han på senare tid försäkrat att en fusion med Aktia inte finns på kartan.
För Ålandsbankens dagliga verksamhet är maktkampen inte viktig, men det är helt klart att därute i styrelsedjungeln rör sig de stora rovdjuren oroligt genom bushen.
Frågan är: Vad är bytet?
