Lyft fram värdegrunden – strunta i petitesserna
Ska de folkvalda diskutera längden på möten eller om skattesatsen ska vara högt eller lågt?
I höstens valrörelse lyste de ideologiska skillnaderna mellan partierna med sin frånvaro. Ytterst få konkreta förslag nådde allmänhetens öron, än färre var debatterna kring kandidaternas värdegrund.
Men hoppet om tydligheten mellan alternativen i politiken lever – tack vare stadspolitiken. Det är där – när landskapet styrs av mer eller mindre samförstånd – som olikheterna tillåts komma fram.
Men också i den dagsaktuella stadspolitiken finns det orosmoln. Värdefrågorna hotar nämligen att skymmas i den allmänna hetsen kring petitesser. Senast i förra veckan utbröt en ordstrid mellan Centern och Barbro Sundback om längden (!) på mötena i socialnämnden. Säkert kan möten i nämnderna bli både mer koncisa och mer djuplodande, men att föra en offentlig debatt kring detta ter sig lite småaktigt.
Å andra sidan ter sig striderna kring stadsbussen emellanåt lika småaktiga. Det handlar mer om vem som räknar rätt än om den offentliga faktiskt ska stå för kommunikationsmedlen och varför detta i så fall ska göras.
Just bussarna som gratisåk för stadens medborgare är en utmärkt grund för en ideologisk diskussion. Å ena sidan finns argumenten om att bussen kostar mycket, pengar som skulle kunna läggas på annat, bussen lockar bara en del av befolkningen att åka och att dess funktion som samhällsnytta kan ifrågasättas av just de två punkterna.
Å andra sidan finns goda argument för att bussen är ett sätt för de mindre bemedlade att ta sig fram, kollektivtrafik leder till mindre utsläpp av växthusgaser och om fler valde buss framför bil blir trängseln i stan mindre.
I grund och botten kokar dock det hela ned till en fråga: vill vi betala skatt för en offentlig verksamhet som denna?
Det röda laget säger ja, för välbärgade ska bidra med mer pengar till det offentliga systemet och därmed stötta de fattigare.
Det andra laget säger nej, det offentliga ska inte vara så omfattande och dessutom är lägre skatt ett bra sätt att locka fler till Mariehamn för att jobba och på så sätt stiger inkomsterna i framtiden.
Och då är vi framme vid kärnan – ideologierna. Skiljepunkterna. Tydligheten.
I ett tidevarv där snart sagt varenda parti i varenda parlament säger sig vara liberalt i någon mån måste politikerna våga bryta ned sakfrågorna i ideologiska skillnader. Det är då motsatta värdegrunder – oavsett vad de får för namn påklistrat sig – kommer fram. Och det är när de kommer fram som väljarna får ett behändigt sätt att göra väl övervägda val.
I takt med att mitten blivit allt större i politiken har också föraktet för politiker, här och på andra ställen, blivit allt större. Tyvärr ska tilläggas, för ingen (eller i alla fall ett försvinnande litet antal) människor blir politiker för att sko sig själva eller jäklas med andra. I stället är det en övertygelse om att världen går att förbättras med just deras idéer som styr.
Sedan är det upp till oss, väljarna, att besluta om vilka idéer vi tror förbättrar världen.
Men då måste också idéerna vara tydliga. Då ska de handla om skattefrågan snarare än om längden på möten eller hur man räknas människor.
