DELA
© Nya Åland

Lilla holmen ett vägval om stadens framtid

Ska Lilla holmen läggas ut på en privat entreprenör för att spara driftskostnader åt staden?
Enligt förslag från infrastrukturdirektör Kai Söderlund, som har en stram budgetram att hålla sig till och dessutom omständigheter som gör att det finns ännu mindre pengar än planerat, ska det sparas på ett antal punkter.
Många har redan diskuterats, från mindre plogning på vintern till behovet av investeringar i underhåll av hamnen.
En fråga som nu kommer upp, och som i sammanhanget kan förefalla mindre viktig, kanske till och med fånig att bry sig om, är förslaget att driftsprivatisera Lilla holmen.

Enligt förslaget ska driften av hela Lilla holmen ”överlåtas i privat regi eller en utomstående verksamhetsutövare”.
Det betyder enligt infrastrukturdirektör Kai Söderlund att man ”förutsättningslöst öppnar upp området för privata eller föreningsdrivna initiativ. Vi behöver vara beredda att se över skötselplanen och eventuellt också stadsplanen.”

I nämnden har man ännu inte haft en chans att diskutera saken. Det finns inget konkret förslag från förvaltningen, annat än att man aktualiserar möjligheten och pekar på inbesparingen. Om förslaget går igenom avser man gå ut med en intresseförfrågan, med beredskapen att om så krävs lägga ner djurhållningen och sälja bort djuren på Lilla holmen.
Om någon annan tar över ansvaret för Lilla holmen sparar staden 207.000 euro, på ett bräde. Eftersom människor jobbar där förutsätts att en privat entreprenör ska vara intresserad av att överta de anställda, eller så ska de omplaceras internt (vilket förstås leder till en mindre inbesparing).

Nästa steg är det knepiga i denna listiga plan: Varför skulle någon ta över driften av Lilla holmen?
Svaret är självklart, och problematiskt. För att tjäna pengar på det, förstås. För att utveckla Lilla holmen så att man antingen kan ta ett inträde eller exploatera området för någon form av kommersiell verksamhet.
Detta är, i all enkelhet, ett viktigt vägval. Ska mariehamnarna fortsätta betala, över skattsedeln, för att det ska finnas platser som Lilla holmen, dit man bara får gå, för att simma, sola, sitta på parkbänkar eller ute på bryggan. Eller ska man konstatera att det inte är en del av”kärnverksamheten”, och lägga ut skötseln på någon som kan göra pengar av det. Det är ett vägval jämförbart med att privatisera park- och strövområden i staden.

Det goda med ett förslag som detta är att det ställer saker på sin spets.
Pengarna tryter. Kai Söderlund hymlar inte på den punkten. Om man inte sparar här, så måste det tas någon annanstans.
Lilla holmen kan ses som en realiserbar tillgång, som en onödig fastighet, som kan säljas bort och så har man tjänat pengar på det (som med Emmaus-huset), eller åtminstone sparat på driften. Men det betyder att man inte har den kvar. Någon annan kan bygga en nöjespark där. Eller ett spa-hotell. Eller hyra ut privata solstolar och neka dem inträde som inte vill betala.

Lilla holmens värde som strövområde, picknickmål och allmän simstrand är svår att kvantifiera. Det är svårt att säga hur viktigt i euro och cent det är att en sådan plats finns, uttryckligen utan att man behöver betala för något när man är där.

I backspegeln kan man åtminstone konstatera en sak. Mariehamn borde ha höjt skattöret successivt under de senaste två-tre åren. Det var ett misstag att inte göra det.

Nina Fellman

nina.fellman@nyan.ax