DELA
© Nya Åland

Liberalerna går från gnäll till offensiv

Liberalerna presenterade i förra veckan ett nytt reformprogram. Både väljare och – faktiskt – regering borde gilla att det kom.
Det politiska samtalet har varit förhållandevis tyst under den första halvan av den här mandatperioden. Regeringen har i stort fungerat bra och jobbat på utan större åthävor eller större reformer. Väldigt mycket har utretts, mycket har jobbats med i kommittéer. Förhoppningsvis leder det också till en andra halva av beslut och tydligare framåtskridande.
Samtidigt har Liberalerna, som största oppositionsparti varit rätt tysta. Tyngda av ett bittert valnederlag har det till största del handlat om sporadiskt och pliktskyldigt gnäll i marginalen. Det andra oppositionspartiet, Ålands framtid, har emellertid skällt i stora bokstäver mest hela tiden, men utan att få speciellt mycket fäste för sin kritik. Förmodligen på grund av bristen på konkreta egna förslag, vilket också visade sig i debatten i Åland24 i tisdags.

I torsdags kallade så Liberalerna till presskonferens för att presentera ett nytt program med reformer och initiativ, påpassligt kallat TUFF. Det ska stå för Tillväxt, Utbildning, Företagande och Framtidstro.
Det förslag som redan väckt mest debatt är att man vill att alla inflyttade barn ska få rätt till hemspråksundervisning. Detta ska helst ske via internetbaserad undervisning för att hålla kostnaderna nere i möjligaste mån. Liberalerna hänvisar till utredningar som säger att barn har lättast att lära sig ”samhällsspråket”, i vårt fall svenska, om de också lär sig sitt modersmål. Forskningen visar att om ett språk talas hemma, medan ett annat lärs ut i skolan blir barnet allt för ofta bara halvbra på båda.
Det är ett bra förslag från Liberalerna, men har som sagt redan fått kritik. Bland andra Centerns Runar Karlsson menade på facebook att man, om hemspråksundervisning införs, kan säga ”adjöss till svenskan på Åland”. Nåja…

I övrigt innehåller programmet inte några enorma ögonöppnare, inte heller speciellt många skarpa åtgärder. Paf-medel ska inte användas till löpande utgifter, utan fonderas för att användas som stimulansmedel för tillväxt och jobb. Det gamla kravet på att näringsrätten ska reformeras återkommer. Skola och näringsliv ska synkas bättre. Religionsundervisningen ska moderniseras och gymnasiets schema ska få färre håltimmar.
Alla vettiga förslag så här i en ganska ytlig beskrivning utan tydligare definition. Liberalerna fortsätter att jobba med programmet för att presentera sitt nya partiprogram om ett knappt år.

Men två saker är ändå tydliga.
För det första har Liberalerna skakat av sig valresultatet och gått vidare. De har, från att i stort sett enkom mässat om ansvar i ekonomin i sann Anders Borg-anda, insett att det behövs mer. Man har definierat sin målgrupp till traditionellt socialliberal mitten-vänster. Av allt att döma är det en riktigt analys och ger partiet en god chans att öka väljarstödet i nästa val, då flera andra partier sprungit i flock åt höger.
För det andra har man presenterat idéer. Idéer som ger partiet en chans att bli aktiva och offensiva. I stället för att surt sitta i lagtingsbänkarna och gnälla kan man nu utmana regeringen med egna förslag och visioner.
Det är bra inte bara för Liberalerna utan också för väljarna som får ett tydligare alternativ – och också för regeringen som nu får en sparring från det största oppositionspartiet som man inte haft under de två första åren vid makten.
Varje regering behöver en pigg opposition som utmanar, annars bli makten lätt lat. Det har fyrklövern i borgen fått nu.

Jonas Bladh

jonas.bladh@nyan.ax