DELA
© Nya Åland

(Lib) går till val som det trygga alternativet

Det är tidiga dagar än, men ett första tecken från de åländska partierna på att ett val faktiskt är på gång kom i förra veckan, då Liberalerna presenterade sina utgångspunkter för valkampanjen.
”Fast grepp i alla väder” och ”Framåt Åland” är budskapen.
Liberalerna satsar alltså på landsfadersrollen i detta val, på att man tagit ansvar och hållit i pengarna och på erfarenhet från de gångna tuffa åren. Det budskapet skiljer sig en hel del från förra valets liberala oppositions- och förändringsbudskap om ”nytt ledarskap” och ”mer pengar i plånboken”.

Det är förstås inte alldeles konstigt. Från att ha varit det stora oppositionspartiet som i föregående val lyckades samla missnöjda både från höger och vänster, är man nu det regeringsansvariga, stora partiet som ska orka med att bära mandatperiodens alla besvikelser och samtidigt peka framåt.
Det tuffaste och mest konkreta Liberalerna har att komma med är att man nu är beredd att luckra upp både närings- och jordförvärvsrätten samt utsträcka tiden innan man mister sin hembygdsrätt till åtta år.
Man var inne på det spåret redan inför det förra valet, men fick lägga de tankarna på is för att hålla ihop regeringssamarbetet med Centern. Vi får väl se om förslaget överlever nästa regeringsbildning.

Formuleringarna om samhällsreformen, som förstås handlar om kommunsammanslagningar i en eller annan form, är fortsättningsvis luddiga, kanske för att man är osäker på hur de tas emot av väljarna, kanske för att man helt enkelt fortfarande inte vet vad man konkret ska säga.
Det som saknas i programmet än så länge, trots att sittande kansliminister Roger Eriksson särskilt lyfter fram det, är nytänkande. Han vill ”bryta loss från de strukturer som finns och sätta individen i centrum”, men riktigt hur det ska gå till berättas icke.

Om man får komma med en enda from förhoppning inför valkampanjen, så vore det att alla partier skulle servera sina förslag så konkreta och tydliga som möjligt.
Floskler är floskler, och lätt igenkännbara på sin absoluta renons på innehåll både för journalister och vanliga väljare.

Politiskt intressantare än de med nödvändighet utslätade budskap som inleder en valkampanj är den spirande romansen mellan Liberaler och Moderater. Under våren såg vi de första tecken på ett växande samarbete mellan stadspartierna, med M-ordförande Johan Ehn i spetsen.
Nu går Moderater och Liberaler i Saltvik till val på samma lista, och försäkrar att de har allt möjligt gemensamt med varann.

Vackert så, men var det någon i Moderaterna som glömde underrätta aktiva insändar-skribenten Anthonio Salminen om att Liberalerna för tillfället inte är huvudfienden? Han verkar inte ha märkt det.

Liberalernas valplattform återspeglar det som är både partiets styrka och svaghet –att man är ett stort, starkt och välorganiserat parti med ordning på allt från färgkodningen i gruppfotografierna till lagom avvägda slogans som inte kan reta någon, men att man saknar lite gnista och galen kreativitet och lite, lite självdistans mitt i all präktigheten.

Nina Fellman

nina.fellman@nyan.ax