DELA
© Nya Åland

Låt inte biblioteket bli ett tomhetens tempel

Vad betyder ett bibliotek? Hur ska man mäta nyttan med det, i struktur-rationaliseringarnas tid.
Och varför, varför är det så väldigt ofta människor som bestämmer att biblioteken är ypperliga sparobjekt som aldrig någonsin är där och som stolt säger att de inte riktigt minns när de senast läste en bok.

Så här säger Katrine Kielos, nyligen prisbelönad för sin kritiker-gärning, i en intervju i Dagens Nyheter:
– Jag är intresserad av berättelser. Nationalekonomin är en berättelse, Faust är en berättelse, Bibeln bygger på berättelser, för mig hänger allt det där ihop. Vi vill så gärna dela upp saker i kategorier: här är ekonomin, här är politiken, här är litteraturen. Jag tror att man kan komma fram till mycket nytt genom att bryta ned de där gränserna, vilket är det jag själv försöker göra.

Hon är en kopiös läsare som menar att litteraturen ger svar, förklaringar och förståelse för allt från den rådande finanskrisen till EUs problem och nyliberalism.
I sin bok ”Det enda könet” försöker hon förklara hur djupt in i oss marknaden tagit sig, och hur vi har svårt att ens längre tänka på värden som inte har ett monetärt värde.
– En av poängerna med boken är ju att visa att den aggressiva vänster-retoriken är otillräcklig när den pekar ut en nyliberal position som något fjärran. Jag vill skriva om nyliberalismen i mig och i dig och visa hur den verkligen har krupit långt, långt in i människan, säger Kielos.

Grundtanken med ett bibliotek, det är inte att det ska vara fint och djupt och litterärt och att man ska sitta där och vara präktig i sin beläsenhet. Det är att det ska vara tillgängligt. För alla.
Ett bibliotek i allmän regi är inte en privat manifestation av bildning och förmögenhet, inte något för en elit eller de få som kunde ha råd att betala för alla sina böcker.

Ett bibliotek är en nödvändighet för en tänkande, kännande allmänhet. Ett bibliotek ska vara aktivt, uppsökande, nyskapande, aktiverande, mångsidigt och lyhört.
Det ska fatta tag i alla tänkbara intressetrådar som kan leda in människor till läsandet, inte för att det är fint, utan för att det är viktigt. Människor som läser, som har utbildning och förmåga att formulera sig är bättre samhällsmedborgare för att djupet och bredden i deras kunskap gör dem bättre skickade att förstå det som händer omkring dem.

Så. Hur ska Mariehamns stadsbibliotek uppfylla detta sitt viktiga, folkbildande, fördjupande, djupt glädjefyllda uppdrag? Hur ska biblioteket utvecklas? Hur ska ännu flera människor lockas till litteraturens, konstens, musikens och filmens vardagsrum? Hur ska de nya digitala distributionsformerna göras tillgängliga?
Detta är viktiga frågor, men dem diskuterar aldrig Mariehamns stadsfullmäktige. Det kommer aldrig upp på stadsstyrelsens agenda. Där pratar man i stället om inbesparingar, omstruktureringar och förtätningar.

Precis som med ÅCA-huset, med Bastun, med Medis och otaliga andra verksamheter har innehållet ingen betydelse, och på pluskontot är det tomt på allt det som verkligen händer där.
Mariehamn är på väg att bli ett skal, en tomt klingande cymbal full av sifferskallar som måste räkna ut kostnaden och värdet på en hjälpande hand innan de sträcker ut den.

Nina Fellman

nina.fellman@nyan.ax