Låt brottningen vara första steget i upprensningen
Internationella olympiska kommittén hotar slänga ut brottningen från OS-programmet. Bra, men det borde bara vara början på upprensningen inom idrottsvärlden.
När Internationella olympiska kommittén, IOK, beslöt att brottningen måste kvala sig tillbaka in i den olympiska familjen blev ramaskriet både högt och våldsamt. Den ena efter den andra brottningskändisen stämde in i klagosången. Längst gick Frank Andersson som beskyllde OS för att vara ”horor”.
För oss som OS efter OS förundrats över hur illa skött brottningen är framstod protesterna som märkliga. Turerna kring OS-brottningen har pågått länge, och för varje gång brottningsförbundet försökt göra sporten tydligare och rättvisare har den bara blivit mer obegriplig. Både för aktiva och oss i publiken, vad det verkar.
Att IOK nu sätter ned foten och tvingar brottningsförbundet att göra om brottningen på allvar är bra. Om inte specialförbundet klarar det på egen hand ska den mäktigaste organisationen kliva in, även om det är en av ursprungsidrotterna på OS-programmet.
Man kan dock hoppas att ingreppet i den förfallna brottningen bara är första steget. Idrotten i stort mår sämre för varje år som går.
IOK självt omges ofta av skandalrykten. Det har förvisso blivit en aning bättre sedan Jacques Rogge tog över styret från ”gamla skolan”-pampen Samaranch, men än finns för många rykten om mutor och bäste bror-politik kring utnämningen av OS-orter.
Samma sak i förbundet för den största av idrotter; fotbollen. Internationella fotbollförbundets, Fifa, ordförande Sepp Blatter har ända sedan han tillträdde omgett av skumma rykten, anklagelser om toppstyre och levererat den ena korkade uttalandet efter det andra. Ett exempel på det senare är hans uttalande om att det inte finns någon rasism inom fotbollen, vilket han sedermera fick be om ursäkt för.
Blatters motsvarighet i det europeiska förbundet, Michel Platini, hamnar också han i blåsväder titt som tätt. Den högt ansedda franska fotbollstidningen France Fotball anklagade Platini för att ha röstat på att Qatar skulle få fotbolls-VM för att inte riskera att prinsen av Qatar skulle dra sig ur köpet av Paris SG.
I idrottsförbund efter idrottsförbund samlas de, de åldrande farbröderna som har eller inte har varit framstående i sina idrotter. Och av någon anledning tycks de fatta tycke för varandra och hjälpa varandra till nästan vad som helst. Men mest av allt fattar de tycke för makten.
I en värld där allt går mot kommersialisering går idrotten i första ledet. Inom OS släpps fler och fler sporter in som är tv-mässiga i första hand. Inom skidåkningen anpassas sporten efter tv-bolagens önskningar om kortare sändningstid, hockeyn införde 18-minuters pauser för att tv-reklamen skulle få plats. Fotbollen skapade Champions League, slog sig för bröstet och sa att fler skulle få mer pengar men sanningen är att de största klubbarna fått mer och därmed utökat avståndet till de mindre.
Vid sidan sitter vi, som bor i mindre länder med mindre ligor och mindre möjligheter att ordna mästerskap och inser att vi inte kommer att få se någon storfotboll i närområdet, att Finland och Sverige kan glömma vinter-OS och att sporten förlorar sin stjäl till pamparna.
Det startar med brottningen, måtte det fortsätta med allt det andra.
