DELA
© Nya Åland

Låt åländsk EU-politik handla om något konkret

I måndags diskuterade lagtinget, igen, möjligheten till en plats i EU-parlamentet för Åland.
Danne Sundman (Ob) föreslår en valbojkott i parlamentsvalet 2014, om inte Åland görs till en egen valkrets.
Centerns partiordförande Harry Jansson driver linjen att Ålands ja till Kroatiens anslutning till EU ska villkoras med en parlamentsplats.
Frågan kommer, i någon form, upp på den åländska aftonskolan i Helsingfors i dag.

Chanserna att nå framgång i denna fråga är mycket, mycket ringa. Det är osannolikt att man når en majoritet i Ålands lagting för någondera protestaktionen, och än mindre sannolikt att argumenten rubbar någon på rikssidan så till den grad att man är beredd att ge upp en finländsk parlamentsplats till Åland.
Allt detta har vi skrivit om förut.

Frågan är, hur kan man använda det stundande valet som en hävstång till större inflytande. I det förra EU-parlamentsvalet bar Britt Lundbergs (C) kraftsamling av åländska röster in Carl Haglund i parlamentet, och gav en utmärkt plattform för påverkan och intresse för Åland både hos Haglund och hans efterträdare Nils Torvalds.
Vilken åländsk politiker ska göra jobbet 2014? Med vilket parti eller med vilken kandidat vill man samarbeta? Vad vill man få för sitt stöd?

De åländska rösterna räcker inte för en egen plats, men rätt använda kan de översättas i inflytande, och väljer man att sätta krafterna på det kan man ändå få något för arbetsinsatsen.
Så är inte fallet i strävandena efter en egen parlamentsplats. Den diskussionen är ett spel för hemmagallerierna, inget annat.

Danne Sundman är av åsikten att en utvecklad federalism i Europa är av ondo, och att Åland ska alliera sig med ”antifederalisterna”. Inte heller om det råder någon konsensus på Åland eller bland de åländska partierna.
Huruvida EU utvecklas till ett Europas förenta stater eller fortsätter som en europeisk samarbetsorganisation kan ha avgörande betydelse för kontinentens framtid, och är inte en fråga som bara kan lösas eller ens diskuteras utgående från vad man ur lokalpatriotiskt perspektiv tycker är bra för Åland.

Rent realistiskt är det som avgör Ålands framtida levnadsvillkor och påverkningsmöjligheter hur unionen löser den ekonomiska krisen i Europa, och hur Spaniens, Greklands, Italiens och andra krisande EU-länders finanser fås på fötter, inte om Ålands 28.000 invånare i Bryssel representeras av en person med åländsk hembygdsrätt snarare än av en finlandssvensk.

Ålands lagting kunde gärna diskutera Europa och europeisk politik mer, det finns många frågor vi kunde må bra av att fundera på och veta mer om. I dag är den enda EU-diskussion som med regelbundenhet och ingående upprepas år efter år hur orättvist det är att Åland inte har en egen parlamentsplats.
Nå. Tänk tanken att Åland helt skulle släppa den frågan, och med kraft börja ägna sig åt en europeisk sakfråga man kan enas om. Trafficking till exempel. Eller droghandeln i Europa. Eller oljetransporter i Östersjön.
Då kanske man kunde göra skillnad på något litet sätt.
Nu ligger flaggorna helt slaka i den åländska Europa-vinden.

Nina Fellman

nina.fellman@nyan.ax