DELA
Foto:

Läser någon den här texten?

Vad ska vi med konst till?

Allt.
Vilken är konstens funktion?

Ja, det kan man fundera över i tider av inbesparingar och katastrofer.

Eller så kan man låta bli att fundera på det och se på Jonas Wiléns bild här ovanför. Konstens funktion är att ta andan ur en.

Det är konsten som först ryker i ekonomiskt kärva tider. Konst genererar inte omedelbart pengar, snarare har konsten en tendens att se ut som om den enbart kostar.

Hur kan man ställa värmekostnaderna för Louvren mot en museibesökares välmående då hen ser Mona Lisa?

Hur kan man ställa bibliotekets personalkostnader mot svindeln ett barn känner första gången hen läser Bröderna lejonhjärta?

Hur kan man ställa priset för musikinstitutets ljudisolering mot Sofie Asplunds roll på Nationaloperan?

Det går inte.

De personer som har ekonomisk makt är inte ofta de med de största kulturella erfarenheterna. Eller som Ingmar Stenmark sa ”Det är inte så lätt att förklara för en som inte begrip”.

Har man aldrig själv låtit konst drabba en, känns det förstås vanskligt att lägga stora pengar på något som potentiellt, för någon, i framtiden, är livsavgörande.

Men konst, och inte bara bildkonst förstås, utan musik, litteratur och dans, har i alla tider förskjutit gränser och perspektiv. Det är ovärderligt, och därför måste konst få kosta.

Det har skrivits spaltmeter om Alan som syns på bilden här ovan. Förmodligen har varje europeisk tidning i veckan publicerat texter och bilder på honom och hans familj. Också Nyan.

Wilén kombinerar bilden med det massutskick med rasistiskt budskap som Föglöborna och mariehamnarna i våras fick i sina postlådor.

Hur kan man ställa inbesparingar av gatubelysning mot ett barns liv?

Det går inte.

Konstens funktion är att ta vid där orden tar slut.

<”Byline tfn”>