Långsiktighet gynnar kulturlivet
Det hör till sakens natur att stipendiebeslut är svåra att kritisera.
Ändå måste det gå att diskutera Kulturdelegationens val och icke-val.
Följande text finns på Kulturdelegationens hemsida under rubriken ”Syfte”:
”Stipendierna ska främja såväl kvalitet som bredd och mångfald i det åländska kulturlivet samt stödja kulturarbetare i att kunna verka professionellt.”
Delegationen är politisk tillsatt, och varje parti tolkar förstås ovannämnda, något vittomfattande riktlinje, efter eget huvud.
Kulturlivet och dess utövare skulle däremot må bra av långsiktighet och konsekvens.
I systemet med stipendium finns risk för både missunnsamhet och avundsjuka: varför fick hen pengar för ett korkat projekt när min fenomenala idé inte fick?
Just därför är förtroendet för delegationen av stor vikt. Avundsjuka är lättare att leva med om beslutet är rättvist, även om det inte kom mig till del.
Och politik som går emot den egna övertygelsen kan man acceptera om man anser de beslutande kompetenta.
Det finns en del att förbättra med hänsyn till nuvarande förtroende.
Ålands kulturdelegation meddelade till exempel sina stipendiebeslut till media på skärtorsdagens eftermiddag. Inga uppgifter släpptes på delegationens egen hemsida. Nya Åland skrev en sammanfattande artikel och lade upp på sin hemsida.
Antalet sökande var 87 stycken, antalet beviljade stipendier var 47. Enbart de tre arbetsstipendiaterna meddelades innan media, övriga svävade i ovisshet.
Många ringde Nya Åland på torsdag eftermiddag och frågade ”finns jag med bland de beviljade?”. Hur gärna vi än står till tjänst är det förstås inte tidningens primära uppgift att vara kulturdelegationens informationskanal.
Svenska kulturfonden offentliggör sina stipendieansökningar, som är mångdubbelt fler, med betydligt större respekt för de sökande.
Alla sökande meddelas per mejl om de beviljats stöd eller inte. Därefter skickas en lista på alla beviljade ansökningar till media med påbudet att den inte får publiceras förrän ett visst datum. När datumet och klockslaget inträffar offentliggör också kulturfonden listan på sin hemsida.
Kanske är 87 mejl för många att administrera, men att publicera listan på alla beviljade ansökningar på den egna hemsidan samtidigt som listan skickas till media måste anses vara ett minimikrav.
Då en konstnär ansöker om stipendium ska en arbetsplan bifogas. Har en musiker ansökt om ett arbetsstipendium på till exempel ett år, omfattar planen motsvarande mängd arbete.
Nuvarande kulturdelegation omvandlar på eget bevåg en arbetsansökan till en vad det verkar slumpmässig summa. Då faller förstås planen, samtidigt som det är oklart vad som ska göras istället.
Musikern har fått en summa som hen inte kopplat samman med arbetsmängd, hen får en summa och ett stipendium hen inte ens sökt.
Kulturdelegationen kan välja mellan att endera stöda etablerade konstnärer så att de på heltid kan satsa på sin redan befintliga konst. Eller också kan delegationen stöda oetablerade konstnärer. Det senare är en chanstagning, medan det tidigare kan uppfattas som fegt. Varför stöda de som har möjlighet att stå på egna ben?
Ett val åt någondera håll skapar transparens. Det förflyttar upplevelsen av det godtyckliga.
Visserligen är kulturdelegationen politiskt tillsatt, men några riktlinjer, några korrigeringar som håller oberoende regeringsbildningar, skulle inte bara underlätta för det åländska kulturlivet utan också stärka förtroendet för delegationen.
Fotnot: Ledarskribenten beviljades 2013 ett tremånaders arbetsstipendium. 2016 omvandlades ansökan om arbetsstipendium till en mindre summa. I övrigt har skribenten inte sökt stipendium från kulturdelegationen.
