Lång startsträcka för lamt presidentspel
Presidentspelet rullar sakta igång, även om vi på Åland knappt märkt av det än.
Förmodligen gör vi det inte heller förrän efter helgerna, men då kommer den 22 januari hastigt kommer på.
President Tarja Halonen har en tolv-årig presidentperiod bakom sig, och det är både mänskligt och politiskt en mycket lång tid. Hon har, på gott och ont, fortsatt traditionen av stark, synlig presidentmakt vid sidan av sin mera landsmoderliga framtoning.
Även om förändringar skett som begränsar presidentmakten är det fortfarande inget symboliskt ämbete nästa president tillträder, särskilt inte i relationen till Åland.
För Åland är presidenten viktig, både formellt och för att presidenten genom sin person och sitt intresse knyter Åland till det finländska politiska systemet så som kanske ingen annan kan, och Tarja Halonen har varit en alldeles särskilt populär president i landskapet, kanske för att hon så tydligt visat att känslan är ömsesidig.
Även i riket är presidentkampanjen ännu ganska sval. Sauli Niinistö är än så länge storfavorit, men mycket kommer att hända på slutrakan, och alldeles särskilt efter den första valomgången.
Vågar man utgå från att ingen blir vald i den första omgången, vilket är osannolikt, så blir det desto intressantare vem som blir Niinistös huvudmotståndare.
De två som har chansen heter inte Eva Biaudet eller Pekka Haavisto, hur meriterade och kunniga de än är, utan Timo Soini och Paavo Lipponen.
Den ena är ur åländskt perspektiv en katastrof, den andra en ren lottovinst.
Både Soini och Lipponen vädjar i sin politik till folkets breda lager, med den skillnaden att Timo Soinis Sannfinländare tog storslam i riksdagsvalet genom att vädja till de lägsta, mest avundsjuka och rädda instinkterna i fattig-Finland, medan Socialdemokraterna stod för traditionell gråsocialism, att skydda de kvarvarande arbetsplatserna i landets stora industrier och att man, i motsats till Sannfinländarna, är ett erfaret maktparti.
För Timo Soini blir steget alltså mycket långt till att bli en president för de grupper i landet som man som president också ska företräda – de nationella minoriteterna och medelklassen i de stora städerna.
Om Soini får mer röster än Lipponen i den första omgången, då blir Sauli Niinistö president, inget snack om saken.
Om däremot Lipponen, säkerligen med ett nödrop, säkrar sitt avancemang, då har vi en match.
Då kommer det att finnas en hel del Soini-väljare som bättre känner igen sig hos socialdemokraten Lipponen
Den statsmannaerfarenhet som Lipponen har, och kanske ett taktikröstande från dem på vänsterkanten som hellre ser en Lipponen i den andra omgången än symboliska röster på Haavisto eller Arhinmäki, kan ge Paavo Lipponen en fördel, liksom det faktum att landet under många år vant sig vid att ha en socialdemokratisk president.
Om det blir Sauli Niinistö mot Paavo Lipponen i den andra omgången av presidentvalet innebär det två hyfsade alternativ för Åland. Paavo Lipponen har varit mycket tydlig och rak med sitt stöd både för svenskan i Finland och för den åländska självstyrelsen, men även Sauli Niinistö är statsman nog för att inte spela på en splittring av landet och dess minoriteter.
Man kan alltså göra sitt val också enligt andra parametrar än de språkpolitiska.
