DELA
© Nya Åland

Landbaserad fiskodling spännande framtidsprojekt

En landbaserad fiskodling på Åland. Äntligen.
I många, många år har man pratat om möjligheten att odla fisk uppe på land, för att undvika de stora utsläpp av kväve och fosfor som blir resultatet av fiskodling i de åländska vattnen.
I lika många år har det sagts att det är ekonomiskt ohållbart, att produkten blir för dyr och de tekniska lösningarna för svåra.
Nu är bygget igång i Eckerö, och Åland kan vara en ny och viktig näring på spåren. Kanske.

De traditionella fiskodlingarna finns fortfarande kvar. De fiskmängder som produceras är reglerade, de utsläpps- och näringsmängder som tillåts är föremål för ständiga skärpningar, men icke desto mindre kvarstår problemet att våra kustnära vatten mår sämre där fiskodlingarna finns.
Under den tid som det funnits fiskodlingar på Åland har de varit föremål för ständig diskussion. De är en viktig näring för många skärgårdskommuner. Tänk er Föglö utan fiskodlingar, och det är en mycket mer utarmad bygd utan den positiva befolkningsutveckling man nu har.

Nu kommer det något nytt, och det är inte där fiskodlingarna brukar finnas, där kunskapen och infrastrukturen för transporter, slaktning och rensning finns, utan i andra ändan av Åland. De gamla fiskodlingsföretagen var med i diskussionerna i ett inledande skede, men släppte taget både på grund av investeringens storlek och på grund av tveksamheten över om man verkligen ska lyckas få lönsamhet i en så stor anläggnings som nu planeras.
Det är nämligen inte lätt.

Det finns landbaserade fiskodlingar på många platser, men mycket få, om några, är lönsamma. Ute i världen fortsätter fiskodling på traditionellt vis, och till exempel de norska fiskodlingsjättarna har helt dömt ut den landbaserade fiskodlingen.
En fiskodling på Åland, landbaserad eller icke, finns egentligen på fel plats. Marknaden och kunderna finns inte på Åland, och de gamla fiskodlingsföretagen har redan flyttat mycket av sin produktion till exempel till Höga kusten i Sverige.
Det är alltså ett utmanande projekt, som kan stupa helt på att marknaden som känt numera är global, och kunderna ofta väljer det billigaste i stället för det bästa eller bättre.

Miljöaspekten, att maten produceras nära och utan utsläpp, är viktig, men inte till vilket pris som helst för kunden. Det visar det senaste exemplet med det lokalt producerade grisköttet från Lumparland, som när botten föll ur den internationella marknaden, helt enkelt blev för dyr i jämförelse.
Ändå kan man inte låta bli att ryckas med av den påtagliga entusiasmen och viljan hos Fifax att göra något som är nytt på Åland, bra för miljön och en potentiell framtidsnäring. Det är helt rätt att landskapet är med och stöder det vågade, det som kanske utan skattepengar aldrig skulle testas. Det kan bli något, och det man inte vågar, vinner man inte.

Ett gott råd är; ha folk som kan det här att få processerna att funka, men ta i ett mycket tidigt skede in folk som kan marknadsföra produkten, berätta historien om den rena, miljövänliga åländska fisken.
Fifax fisk blir ingen bulk-produkt. Då måste den ha en stark berättelse.

Nina Fellman

nina.fellman@nyan.ax