DELA
© Nya Åland

Lagens bokstav är klar, men vill man följa den?

Det är ett val mellan två onda ting som landskapsregeringen måste göra i frågan om jordförvärvstillstånd för paret Weiss. Å andra sidan kanske historien redan gjort valet, om man vågar se sanningen i vitögat.
Men hur i all världen ska han göra, Roger Eriksson (Lib)?
Vilket beslut han än fattar i frågan om paret Weiss jordförvärv och husbygge på Lemland Järsö, så blir det fel.

Både lagen och dess anda och mening är på denna punkt klara. Man ska inte göra som paret Weiss har gjort. Utan jordförvärvstillstånd får man inte äga mark vid strand på Åland, och jordförvärvstillstånd har de inte. De interna transaktioner, överlåtelser av fullmakter, bolagsbildningar och andra manövrar som vidtagits har man gjort i akt och mening att kringgå lagen.
Därtill bistådda av en lång rad personer, jurister, markägare, tjänstemän och politiker i Lemland, som förmodligen tyckt att det enda vettiga är att Carita Weiss och hennes man får bygga och bo i sitt hus och fortsätta jobba på ett för Åland viktigt framtidsföretag.

Det är ju inte svårt att sympatisera med det. Weiss är typexemplet på en sådan person som Åland vill locka till sig, resursstark, kunnig och villig att bo här och utveckla detta samhälle. Att säga nej till en familj som investerat kring en halv miljon euro i sitt boende på Åland för att man vill hålla fast vid en protektionistisk lagstiftning som i tidernas gryning kom till som ett skydd för det svenska språket, rimmar illa med den nya tidens krav.
Det oaktat var det precis det landskapsregeringen och Roger Eriksson gick in för när man i höstas presenterade sin nya tolkning av jordförvärvslagen. Den innebar en åtstramning av tidigare praxis, något som man enligt kansliminister Eriksson gick in för uttryckligen för att garantera att alla är lika inför lagen. Också för dem som har resurser att bilda aktiebolag och anlita jurister för att kringgå lagens bokstav.

Så, ska Roger Eriksson vara konsekvent måste han ge avslag också på den senaste begäran om jordförvärvstillstånd.
Och det kan han inte göra, för den signalen vill ingen landskapsregering sända ut att det är så Åland behandlar folk som kommer hit för att jobba och vill stanna här och bygga dyra hus, särskilt inte samtidigt som cheferna för de viktigaste bolagen på Åland gått ut och sagt att man vill avskaffa jordförvärvslagstiftningen för att man ser den som ett hinder för Ålands ekonomiska utveckling.

Att lagstiftningen är ur fas med utvecklingen visar också den beredvillighet Lemlands kommun visat att så oerhört raskt behandla byggnadslovsansökan i ett ärende som man absolut måste ha vetat var en glödhet potatis. Man måste verkligen aktivt blunda med båda ögonen för att missa hur det låg till med jordförvärvstillståndet, och det gjorde man så gärna.

Väljer Roger Eriksson att säga bifalla jordförvärvstillståndet för makarna Weiss, så öppnar man dörren för alla andra som på liknande sätt vill kringgå lagen. Då kan man lika gärna skrota lagstiftningen helt.
Å andra sidan är det kanske det man borde göra om det åländska samhället ska kunna utvecklas och förbli attraktivt för inflyttare med kompetens och resurser som Åland saknar.
Pest eller kolera?

Nina Fellman

nina.fellman@nyan.ax