Lagen eller slumpen som avgör jäv?
När kan en politiker vara med och debattera, rösta om och fatta beslut i en fråga som rör politikerns intressesfär?
Aldrig, tycker en del. Nästan alltid, tycker andra.
Ibland är det omöjligt att veta vem som har rätt utan att gå till domstol och då kommer besked i efterskott.
De dyker upp med jämna mellanrum, frågorna om jäv. Ser man till en del inlägg i Messa Nyan-spalten kan politiker nästan aldrig fatta beslut, eftersom det mesta på något sätt berör en aktiv person i ett litet samhälle.
Den nu aktuella frågan gäller näringsminister Torbjörn Eliasson (C) och ett eventuellt framtida golfbanebygge på Stornäset i Kastelholm.
Det första Eliasson meddelade efter att han fördes fram som ny näringsminister, innan han var tillsatt, var att han inte kommer att delta i beslut som rör golfbanebygget eftersom hans son sitter i golfklubbens styrelse. Han uppfattade sig som moraliskt sett jävig.
Detta ifrågasattes här på ledarplats. Chefredaktör Nina Fellman hävdade att man inte kan jäva sig för att slippa ta ansvar. Samma syn framfördes av förvaltningschef Arne Selander, en politiker kan inte jäva sig ”för säkerhets skull”.
Efter, får man förmoda, moget övervägande och diskussioner med en rad jurister har Eliasson kommit till att han inte skall åberopa jäv. Då kommer kritik från motsatta sidan. Näringschefen Linnéa Johansson anmälde avvikande åsikt till ett beslut om golfbaneplanerna med motiveringen att Eliasson är jävig. Samma gjorde landskapsforstmästare Mikael Sandvik i ett annat ärende rörande Stornäset. Och i lagtinget har Roger Jansson (FS) hävdat att Eliasson är jävig på flera punkter.
Dels handlar det om sonen, dels om ”annan omständighet som är ägnad att rubba förtroendet för ministerns opartiskhet”.
Visst. En grundregel är att man inte får delta i beslut, som gynnar en själv eller den närmaste familjen. En annan är att man som politiker, domare eller dylikt skall agera så att allmänhetens förtroende bibehålls.
Men vad menas med ”gynna”? Får man som viceordförande i golfklubben högra arvode om det byggs en bana på Stornäset?
När rubbas allmänhetens förtroende? När en minister fattar beslut i en fråga som han själv har tagit initiativ till och arbetat för eller när han plötsligt låter bli att befatta sig med ärendet?
Ställs frågorna på det sättet så låter svaret enkelt. Men är det så? Och är politiker alltid konsekventa i sin syn?
För ett par år sedan var det aktuellt med stöd till bio Savoy för att biografen skulle kunna rustas upp. En av dem som uttalade sig i stadsfullmäktige var Birgitta Johansson (Mf). Det ifrågasattes efteråt, eftersom hennes döttrar var delägare i fastigheten, som man höll på att sälja. Stadsdirektör Bjarne Pettersson såg det hela som ett gränsfall, men konstaterade att stödet skulle gå till den nya ägaren. Och Johansson förklarade att hon hade rådfrågat sin bror Roger Jansson, som ansåg att hon inte var jävig.
Till saken hör, att affären mellan köparen och säljarna skulle bli av enbart om stödet beviljades. Gynnades de gamla ägarna eller inte av ett positivt beslut?
Det är inte lätt.
Ytterligare ett fall.
För drygt ett år sedan upphävde förvaltningsdomstolen stadsfullmäktiges beslut att ändra stadsplanen för att kunna bygga ut Mariehamns begravningsplats. Orsaken var att Nina Lindfors (FS) deltog i beslutet i stadsstyrelsen samtidigt som hon var viceordförande i kyrkorådet.
Inga barn inblandade, ingen personlig nytta. Men hon representerade den som saken angår.
Det är inte alltid lätt. I det här fallet måste beslutsprocessen göras om, vilket kan uppfattas som bökigt.
Men ta ett fiktivt fall. En skolminister förordar renovering av en av landskapets skolor, som efter många års flitigt bruk har blivit nersliten. Eftersom det är knappa tider just nu så blir det kamp om pengarna. Någon kommer på att ministerns barnbarn går i just den skolan, alltså gynnas en nära anhörig av renoveringen. Ministern jävas och pengarna går till något annat gott ändamål.
Rätt eller fel?
Slutsatsen?
Det är väldigt lätt att påstå saker och ting. Men man kan inte alltid vara säker på att man har rätt.
