Läge för kreativ och gemensam kraftsamling
Det blir en lång vår det här.
Än så länge har vi det hyfsat bra på Åland, och så länge det är så kan vi fortsätta gräla om ganska små saker. En reform här, en nedskärning där.
När det ekonomiska klimatet stramas åt är det lika obönhörligt som när sommar bli vinter, som när den solvarma klippan blir en frostig isgrav, och man inser att den som stannar ute i kylan verkligen inte överlever.
Viking Line sällar sig nu till raden av bärande åländska företag som samarbetsförhandlar. Butiker slår igen. Företag går i konkurs. Listan på företag med betalningssvårigheter växer vecka för vecka. Den ekonomiska kris vi befinner oss i är på allvar, och kommer i vanlig ordning precis så mycket senare till Åland att vi invaggats i tron att den kanske inte kommer alls.
Inför det reella hotet att den åländska ekonomin blir avsevärt sämre, finns bara en tvingande sak att göra: förändring. Det man alltid gjort måste göras annorlunda. Det gäller inte bara offentlig sektor, där kommunreformerna snart inte är en fråga för diskussion utan en tvingande nödvändighet, utan också i hög grad det privata.
Kort sagt, det finns inga garantier, utom den miniminivå av trygghet som samhället kan ge, som för dem som är beroende av den verkligen inte är så påver.
Vad ska vi alltså göra, vi på Åland? Hur ska vi förändras?
Det har funnits olika typer att sammanslutningar, grupper och processer med avsikten att med förenade krafter från näringsliv och offentlig sektor diskutera hur man kan göra Åland mer konkurrenskraftigt. Mycket gott har förstås kommit ur dem, men den allmänna eftersmaken är att det förr eller senare avstannat i ett misstroende och ett småaktigt käbblande om revir, pengar och särintressen.
Därför, precis därför, behövs en ny process.
Maria Schottenius skriver i Dagens Nyheter, apropå den feministiska debatten: ”Jag tror det är praktiskt att tänka så: Nu gör vi det här. Sen avslutar vi det, och gör något annat. Och glöm inte att även små bra saker räknas.”
Så måste man tänka. När en process nått sitt slut eller tömt sig på energi, då måste man starta något nytt, som man förr eller senare får avsluta även om det inte blivit fred på jorden och alla har det bra.
Nu behöver vi på Åland en kreativ kraftsamling, en gemensam energi som inte är begränsad till politikens snäva och långsamma processer, och som inte bara handlar om enskilda företags vinstintressen. Vi behöver en gemensam idé som knyter samman olika delar, som ger energi och glädje, och ger möjlighet till innovationer.
Vi behöver något som fokuserar på tre saker:
– inflyttning
– fördelar, inte nackdelar, av småskalighet
– att bygga på resurser vi har, inte på dem som saknas
Lätt att säga, tänker ni kanske. Det kommer ju inget förslag.
Det är själva poängen. Det finns ingen enskild aktör som kan ta ett samhälle och fixa det. Vi behöver göra det tillsammans, och kanske inte med de samma gamla dinosaurierna som stått för vårt samhälles välstånd hittills, utan med nya, oanvända människor som tänker bortom det som redan är gjort.
Vad sägs, någon?
