Kvinnorna avgör valet
Hela 26 procent av de åländska väljarna har ännu inte bestämt sig för vem de skulle rösta på om det vore val i dag. De flesta av dem är kvinnor – och de är en väljarskara att räkna med.
Uppemot nio mandat ligger löst om det vore kommunal-och lagtingsval i dag. Och de flesta av dem ligger i händerna på de kvinnliga röstarna. Det framgår ur en sammanställning av de tre senaste Åland galluparna där totalt 1296 personer har deltagit.
Av alla de som var osäkra var det 64 procent kvinnor som ännu inte vet vilket parti de skulle rösta på. Det är en uppseendeväckande stor siffra.
Liknande trender ser vi i Sverige, där Demoskops marsmätning visade att det fanns nästan dubbelt så många osäkra kvinnliga röstare som manliga. I Sverige fick Centern och Miljöpartiet mest kvinnliga sympatier. Också på Åland är Centern toppvalet för kvinnorna, såväl för männen. Men där Moderat samling är det nästpopuläraste partiet för de åländska herrarna, så är Liberalerna damernas andra val.
För kvinnorna kommer sedan Socialdemokraterna, följt av Obunden samling. Moderat samling hittar vi så långt ner som på en femte plats. Minst kvinnligt stöd får Ålands Framtid, Hållbart initiativ samt Åländsk demokrati.
Lena Wängnerud , professor i statsvetenskap som forskat kring kvinnors politiska inflytande, konstaterar att det finns ett tydligt mönster i hur kvinnor tenderar att rösta. De brukar luta åt vänster och prioriterar medmänskliga, familjenära frågor framom ekonomi och försvar. De grönare partierna lockar högutbildade, unga kvinnor, medan kvinnorna överlag skyr mer främlingsfientliga grupperingar.
– Det som kvinnor lägger större vikt vid är olika sociala och välfärdsfrågor, däremot är det inte sagt att man tycker likadant om dem, säger Wängnerud till Nya Åland.
Det är känsligt att göra distinktioner mellan könen, så även i valfrågor. Kvinnor och män är förstås individer och generaliseringar kan lätt trilla över i stereotypi.
Men sanningen är att trots en strävan mot mer jämlikhet är det fortfarande kvinnor som tar lejonparten av den sociala omsorgen, vare sig det rör barn eller åldringar, både privat och offentligt. Och vardagen formar åsikterna – och även vad som anses viktigt.
Det kan alltså bra hända att de osäkra kvinnoväljarna vänder sig mot socialdemokraterna och kanske även, speciellt de yngre, mot Hållbart initiativ.
Men på Åland, där de ideologiska vattnen är grumliga och de flesta håller sig till mitten av faret, tenderar valen att fokusera på person och sakfrågor framom partipolitik. Här har partierna chansen att identifiera både relevanta ämnen och starka profiler som tilltalar de kvinnliga väljarna.
För trots att många kvinnor är osäkra i dag är deras röster att räkna med. Både kvinnor och män röstade flitigare i lagtingsvalet 2015 än man gjorde 2011. Men aktiviteten ökade något mer för kvinnorna. Skillnaden mellan könen fortsätter således att öka som den har gjort alltsedan kvinnorna gick om männen i valdeltagande på 1980-talet. Liknande röstningstrender ser man i landet som helhet.
Fram tills 80-talet fanns det inte mycket intresse för att studera skillnaden mellan kvinnliga och manliga politiska preferenser. Det ansågs ointressant och sakna större betydelse. Men när man småningom började titta närmare på saken, så framträdde systematiska skillnader. Skillnader som också belyser samhället i stort.
För trots att vi har mest kvinnliga valdeltagare, så är det ändå till stor del manlig politik som förs, som i sin tur kan vara en orsak till att många kvinnor inte är så pass engagerade att de kan säga på förhand var deras partisympatier ligger. Om de frågor som dominerar politiken inte intresserar kvinnorna, då är det svårt att ha en ståndpunkt och att intressera sig.
Därför är det viktigt att granska de politiska könsdimensionerna i sömmarna.
– Det handlar om medvetenhet, säger Wängnerud.
Medvetenhet om att vårt samhälle, både till vardag och politik, inte är helt jämställt. Att kvinnorna är osäkra kan tyda på att deras intressen inte är tillräckligt väl representerade i politiken och det kanske inte finns samma förutsättningar att delta i debatten.
Redan för 20 år sedan, i en analys av det svenska riksdagsvalet 1998 konstaterade professorn i valforskning, Sören Holmberg, att ”det är uppenbart att könsdimensionen har en potentiell sprängkraft”. År 2018 man kan bara konstatera: det har den fortfarande.
