DELA
© Nya Åland

Kulan i pipan för duell om skärgårdstrafiken

Infrastrukturminister Veronica Thörnroos (C) står i stormens öga när Sjömansunionen instruerat matroserna på Skarven att inte gå ombord.
En märklig situation.
Det är en strejk, men ingen strejk.
Sjömansunionen stoppar sina medlemmar från att gå ombord, men för inga förhandlingar.
Arbetsgivaren – landskapet – anser att besättningen arbetsvägrar, och överväger att dra in lönerna för utebliven arbetsprestation, men man har inte heller någon att förhandla med annat än enskilda matroser.

Vi har en ny landskapsregering och en nygammal infrastrukturminister med en väl insatt rederichef vid sin sida. De driver en tydlig och konsekvent linje. Den linjen är i enlighet med Trafiksäkerhetsverkets direktiv, även om Sjömansunionen menar att Trafiksäkerhetsverkets direktiv inte är entydiga.
Man undrar alltså – vad håller Sjömansunionen på med? Varför driver man en strid som man inte kan vinna? Varför kan man inte säga vad det egentligen är för en konfliktsituation vi befinner oss i?

Kostnaderna för skärgårdstrafiken måste ner, vilket alla politiska partier är eniga om. Den linje Veronica Thörnroos och rederichef Kaj Jansson driver är tuff, på ett område där ingen på många år förmått bringa ordning och tydlighet.
Detta är inte trevligt, men det kanske måste göras. Och om det ska göras så är det nu det ska ske, när inget val står för dörren på fyra år. I så fall vore det första gången landskapet som redare faktiskt satt hårt mot hårt och inte låtit Sjömansunionen diktera villkoren.

En sak är i varje fall säker. Sjömansunionen spelar ett högt spel nu, och vinner inte många poäng hos allmänheten för sitt agerande. En strejk (vilket arbetsnedläggelsen de facto är) är inte bara en stridsåtgärd som berör dem som strejkar och deras arbetsgivare. För att nå framgång i sina förhandlingar måste man vinna sympati, legitimitet och stöd för sin sak, och det har Sjömansunionen hittills inte lyckats.
Det är alltså inget gyllene läge för en arbetskonflikt om en fråga man diskuterat länge, där det är Trafiksäkerhetsverket som gjort upp regelverket om hur stor bemanningen bör vara, och där ingen annan har förståelse för åtgärden.

Landskapsregeringen måste följa säkerhetskraven från Trafiksäkerhetsverket, absolut. Redaren ska se till att arbetsförhållandena ombord fungerar.
Och de anställda ska göra sitt jobb, i enlighet med gällande avtal.
Det avtal som finns mellan landskapet och Sjömansunionen gäller till den 1 februari 2012.

I dagens läge fungerar Föglö-trafiken med Knipan helt okej. Det gick till och med mycket smidigt och snabbt att lägga om trafiken.
Om detta var ett styrkebesked från Sjömansunionen sida så sköt man sig själv i foten.
Om det var missnöjda matroser som vill demonstrera riskerar man bli utan pengar.
Om det ligger något annat bakom, så vore det klädsamt om Sjömansunionen berättade det, så vi andra kan förstå vad det handlar om.

Infrastrukturminister Veronica Thörnroos (C) har fått mycket pisk för sitt agerande med skärgårdstrafiken, så skärgårdsbo hon är.
Det har hon inte gjort sig förtjänt av i detta fall.
Kör hårt, Veronica.

Nina Fellman

nina.fellman@nyan.ax

tfn 528 465