Köpeskillingen skulle betala samlingsrummet i 100 år
Historien om Edlagårdens samlingsrums vara eller inte vara är dessvärre en markör för tillståndet i samhället. Mariehamns stad beslutar att sälja äldreboendet till det kommunala bostadsbolaget Marstad. Man lovar samtidigt de boende att inget kommer ändras för dem.
I köpebrevet glömmer man dock bort att skriva in annat än vad tomten ska användas till. Marstad, som tar hyra för de lägenheter som hyrs ut finner att någon borde betala för samlingsrummet och det lilla köket, samlingspunkten för de äldre som bor på Edlagården. Man vänder sig till staden, varifrån man just köpt byggnaden och frågar om kommunens äldreomsorg vill hyra de 100 kvadratmeterna för 800 euro i månaden.
Men det har ingen budgeterat för, så äldreomsorgen får säga nej tack. Från och med på tisdag varslades därför de äldre som bor på Edlagården om att de inte längre skulle ha något samlingsrum för gemensamma måltider, för att fira högtidsdagar eller för att i allmänhet umgås i större sällskap än de små lägenheternas begränsade utrymme tillåter.
Politikerna som beslutat om försäljningen vaknade till i december och två ledamöter från Socialdemokraterna föreslog för fullmäktige att besluta att samlingssalen och köket skulle vara kvar, liksom att matservicen skulle fortsätta som tidigare. Tyvärr verkar det som att stadens politiker inte har koll på vad staden gör i alla lägen, ty det beslutet togs efter att köpet slutförts och inga sådana krav ställts i köpebrevet.
Så här står nu de boende på Edlagården. Mariehamns församling och Mariehamns Diakoniförening har lovat att täcka hyrorna för de första två månaderna i hopp om att ge stadens beslutsfattare tid att komma ikapp. Men om politikerna inte klarar av den utmaningen – det vill säga att skramla fram 9 600 euro per år – för att säkerställa att de äldre också i fortsättningen ska få umgås på Edlagården, då blir det till att hålla sig i rummen.
Det är sorgligt att Mariehamns stad lyckats ställa till det på det här sättet. Att gamla människor som bor på äldreboenden också ska ha en rimlig chans till ett socialt umgänge torde vara en grundnivå för äldrevården. Men mot bakgrund av kostnaderna, de futtiga 9 600 euro som det kostar att hyra samlingslokalen under ett år, blir det snarast genant för staden om man inte lyckas lösa detta.
Hyrespengarna, som nu alltså inte finns budgeterade och staden till dags dato inte skramlat fram, kan ställas mot ett par andra siffror.
Den första är köpeskillingen från när staden sålde Edlagården till Marstad. För de 955 000 euro som Marstad betalade skulle Mariehamns stad kunna hyra samlingslokalen i nästan hundra år.
Den andra är Marstads, det kommunalt ägda fastighetsbolaget, vinst under 2015 som åtminstone till en del skulle kunna betalas ut till ägaren – Mariehamn. I går meddelade Marstad att man gjorde ett rörelseresultat om 1 174 000 euro. Det är faktiskt så att bara en tiondel av vinstökningen jämfört med 2014 skulle täcka kostnaden för samlingslokalen.
Församlingen och Diakoniföreningen har skapat en tidsfrist. Nu är det upp till politiker och tjänstemän att lösa knutarna.
För en stad som omsätter drygt 80 miljoner euro vore det dumt att inte skaka fram 9 600 euro – om inte annat så för att slippa den badwill som brutna löften och en försämrad äldrevård innebär.
